Flera inlägg? – Nej, bara fylla hålen

Min resa är över och jag räknar inte med att blogga vidare, utan HÄR tar denna resa slut.

Jag tänker dock fylla i vissa hål som jag anser finns.
Främst dessa:
- Slutet av min vistelse i indiska Khajuraho och hela Varanasi
- Summering av mina intryck av Indien.
- Summering av mina intryck av Nepal
- Eventuellt en summering av Kina/Bejing
- Summering av tankar kring resan – när jag smält den lite till.
- Kanske kommer jag även i framtiden göra inlägg om händelser inträffar som berör min resa eller om jag får fler funderingar, när jag har resan på lite distans.

Varje gång jag skrivit något mer någonstans i bloggen, kommer jag att meddela det med ett nytt inlägg.

Fortsätt gärna maila mig och gör gärna kommentarer där ni känner för det i bloggen. Jag kommer regelbundet komma tillbaka och läsa den.

Hemma!

Gumhem, Sverige

Vaknade pigg 06.00 imorse (dvs. 12.00 kinesisk tid).
Sverige visade sig från sin soligaste sida.

Tog ett morgontåg till Linköping där mina föräldrar har en lägenhet. Mycket skönt att se dem.
Vi tog bilen vidare till deras gård - och mitt barndomshem - i södra Östergötland.

Det finns två platser jag kallar hemma i denna värld: min lägenhet i Stockholm och denna vackra gård.Min kära föräldrar framför en blommande magnolia.

Nu skall jag bli ompysslad och vila ut i en vecka, innan jag återvänder till mitt liv i Stockholm. Ser fram emot att börja jobba första maj.

Min resa är nu över och jag är hemma! – Tack för ditt intresse!

En avslutningsbild på mig - barfota på förstukvisten i min nya kinesiska rock.

På väg hem

Linköping, Sverige

Igår morse käkade jag sista frukosten med Evan och vi sa hej då. Han bjöd mig till Kanada och jag honom till Stockholm. Vi bytte e-mail-adresser, med de vanliga försäkringarna om att vi skulle hålla kontakten.
Gillar verkligen Evan. Han är kanske den trevligaste person jag hållit ihop med på hela resan, men min erfarenhet är att det aldrig blir något av. Man skickar några mail, men sedan rinner det ut i sanden. Men vem vet, det kanske blir annorlunda denna gång?

När vi tagit farväl började en riktig taxi-karusell för min del.
Först taxi till köpcentrumet där jag shoppat loss föregående dag, för att hämta upp en måttbeställd rock, som jag till min egen förvåning lät sy upp dagen innan.
Sedan en ny taxi till Davids kontor för att lämna tillbaka den bärbara datorn, som jag haft mycket nytta av i Bejing.
Slutligen en tredje taxi ut till flygplatsen.

Vid gaten möttes jag av besked att planet blev försenat tre timmar på grund av ”maintenance”. (Är det slöa städare på planet? eller Kan det vara en pilot som hamnat i slagsmål?)

När vi väl kom upp i luften var flygresan njutningsfull. Det kändes helt rätt att vara på väg hem.
Som sällskap hade jag en hel drös med böcker, men ägnade mig främst åt en bok som jag bytt till mig på hostelet i Bejing dagen innan. ”På resa med Herodotos” av Ryszard Kapuscinski.
Fascinerades av denne polske journalists berättelse om hur han skickades på utlandsuppdrag från det kommunistiska Polen i slutet av 50-talet. Med sig på sina resor hade Kapuscinski den grekiske historikern Herodotos bok ”Historia”, som baserades på dennes resor under 400-talet före Kristus.
Kapuscinski börjar sin bok med att beskriva sitt första utlandsuppdrag, som gick till det nyss självständiga Indien. Och sedan sitt andra utlandsuppdrag till det maoistiska Kina.
Kunde det bli mer klockrent ur mitt eget perspektiv? Här sitter jag på väg hem från en resa till just dessa länder och försöker summera mina egna intryck och funderingar. Samtidigt får jag insiktsfulla nedslag i respektive lands kultur och historia från motsvarande resor femtio år tidigare.
Mycket fascinerande!

Hela min flygresa sker i solsken och vackert väder med få moln. Eftersom jag reser västerut går solen aldrig ner.
Blev förvånad över de många snöklädda bergen i ryska Sibirien och att de var så vackra.

När vi kom in över Östersjön och flög över Stockholms skärgård i kvällsljus blev jag riktigt lycklig. Det blev inte sämre av att vi dessutom flög med en underbar vy över Stockholm självt. På denna bild finns Globen som en vit prick mitt i och till vänster Lidingöbron.
Jag är hemma!

På flygbussen in till Stockholm stötte jag på Anna, en kursare från universitetet, som jag inte sett på flera år. Hon har två små barn och hela familjen hade varit i Egypten.

Framme i Stockholm dumpade jag en tredjedel av bagaget i mitt källarförråd och hälsar sedan på min hyresgäst. Har haft min lägenhet uthyrd medan jag varit iväg, vilket varit skonsamt för min ekonomi. Hyresgästen Peter, som jag fick tag på via http://www.bostaddirekt.com/, verkar ha skött sig bra. Får tillbaka lägenheten den 30:de april.

Först halv elva på kvällen anlände jag till min vän Mattias, där jag skulle få sova över. Flygets försening stal en kvälls trevlig samvaro med honom, men vi satt trots den sena timmen och snackade en stund.

Somnade cirka halv ett svensk tid (... och 06.30 kinesisk tid).

Sista dagen - shopping!

Bejing, Kina

Regnet fortsatte imorse, men slutade framåt förmiddagen.

Ägnade denna resas sista dag åt att shoppa i sällskap med Evan. Flera timmar inne i "Sanlitun Yashou Clothing Market" resulterade i två välfyllda påsar med klädfynd. Man fick pruta 80-90% på försäljarnas först begärda pris.

Lyxade till det med en taxi hem till hotellet. Fick se nedanstående reklamskylt på vägen. Otroligt att ABBA fortsätter sitt segertåg, år efter år, världen över.

Jag flyger tillbaka till Sverige imorgon mitt på dagen och Evan lämnar Bejing med tåg söderut på kvällen. Så vi planerade att festa loss ordentligt tillsammans denna kväll. Jag har haft mycket trevligt i hans sällskap. Bland annat delar vi en absurd humor (exempelvis är vi båda "South Park"-fan) och han har en avslappnad inställning till det mesta.

Vårt storstilade dryckeslag blev var sin halvliter glass under trevligt samtal. Och sedan biljard och en öl.
Nästa inlägg blir hemmifrån Sverige!

Ösregn

Bejing, Kina

Regnet öste ner hela dagen igår.

Valde mellan om jag skulle gå till "Natural History Museum" eller "Great Hall of the People" under dagen.
Valet föll på verkliga dinosaurier istället för politiska sådana.

Efter en blöt vandring genom översvämmade gator kom jag dyngsur fram till museet. Jag möttes av ett plank (som jag lyckas ta mig igenom), bakom det en vallgrav och sedan ytterliggare ett plank (som jag inte lyckas forcera).

Efter att gått tillbaka och runt, fick jag informationen att museet är stängt för renovering.

Besviken hoppade jag istället på första bästa buss norrut för att ta mig till "Great Hall of the People". Bussen hamnade dock mer öster ut än jag ville. I de centrala lyxiga köpkvarteren. Regnet fortsatte att ösa ner och jag tappade helt lusten att turista.

Tillbringade eftermiddagen i Bejings mest välsorterade bokhandel med att botanisera bland romaner, SF och fantasy. Studerade också deras mycket omfattande hyllor med reselitteratur.

Slås av att de har Lonely Planets och Rough Guides hela bokflora - förutom Kina-guiderna! Dessa böcker har inte godkänts av censuren. Den enda kinaguidebok som (av någon underlig anledning) passerat censorerna är Lonely Planets Shanghai-guide (?!).

På kvällen åt jag middag med en traveller jag kom i samspråk med på hotellet, en brittisk tjej vid namn Lizzie. Hon hade spenderat dagen med att halka omkring på kinesiska muren.

Peking duck

Bejing, Kina

Åt frukost med Evan imorse. Har blivit en trevlig rutin oss emellan, varken vi spenderar dagen tillsammans eller inte. Vi har hittat ett bra frukostställe med müsli, yoghurt, fruktsallad, toast och en stor kopp te. En perfekt start på dagen.

När jag tittar i dagens tidning får jag bekräftat att vi hade otrolig tur igår som besökte OS-arenan första dagen den användes.

På eftermiddagen träffade jag David och fick se hans nya lägenhet. Blev ett kort men trevligt möte.

Han var som vanligt superstressad. Kom inflygande från Korea imorse, hade ett lunchmöte med en kund, träffade mig, sedan ett nytt kundmöte klockan fyra, gå på bröllopsfest på kvällen och imorgon bitti flyger han till USA. Och detta är en lördag! Själv kan jag bara skaka på huvudet.

Försökte sedan hitta var bussen till flygplatsen avgår. Den skall avgå från Bejings tågstation. Efter en halvtimmes letande och försök till kommunikation med icke engelsktalande kineser gav jag upp och beslutade att det blir taxi ut till flygplatsen på tisdag istället.

På kvällen var det äntligen dags att slå till på en klassik måltid – "peking duck". Evan, Steph (också från Kanada) och jag smörjde kråset tillsammans. Ankan serverades på fyra olika sätt, inklusive som buljong gjord på det avkokta skrovet.

Namnet på denna maträtt är nog enda kvarvarande användningen av ordet Peking.

Olympiska arenan

Bejing, Kina

Evan och jag hade bestämt oss för att kolla in OS-området.
Enligt vårt hotell, Bejings turistinformation och andra travellers var det omöjligt att ta sig in på arenorna. Så vi begav oss dit igår med förväntningen att endast se arenorna på avstånd.

Den nybyggda nationalarenan, kallad "Fågelboet", var lätt att hitta.
Den är huvudarena under OS.

Döm om vår förvåning när vi sedan sprang på en biljettförsäljning som sålde biljetter till ett friidrottsevenemang inne i arenan - samma eftermiddag.
Biljettförsäljerskan påstod att detta var första dagen någonsin som arenan var öppen för allmänheten och användes till en tävling. Det var inga köer och fanns massor med biljetter. Hm ... kan detta verkligen stämma?

Antingen hade vi tur som tokiga eller så drev hon med oss. Det såldes också biljetter till ett tävlingsevenemang i den likaledes nybyggda simningsarenan precis bredvid. Det var inget att tveka på, vi köpte biljetter till båda evenemangen och gick sedan glada i hågen och åt lunch.

Riktigt säker på att vi skulle få komma in var jag inte förrän vi verkligen tagit oss igenom säkerhetskontrollerna och stod omedelbart utanför arenan. (Man blir rätt luttrad och lite cynisk efter att varit ute ett tag och gått på några nitar.) Men vi kom in! Det var otroligt kul och fullständigt oväntat att få se denna snygga arena på nära håll och innefrån.Att det sedan friidrottstävlingen var 20 km gång - i en och halv timme! - var en helt perfekt komisk poäng.

Stämningen var hög, delvis med hjälp av en inhyrd (statlig?) supportergrupp:

Och delvis med OS-maskotar som vinglade omkring både på och utanför arenan.

Massor med funktionärer fanns på plats. Så många att vissa inte visste vad de skulle göra. Denna funktionär hade som huvudsakliga uppgift att torka av stolarna efter att folk stått på dem.

Att sedan få se vattensportsarenan "Vattenkuben" var en extra bonus.

Simtävlingen var synkroniserad simning - ett slags vattenbalett.

Dvs vi fick denna dag uppleva två av världens fåningaste sporter, vilket kändes som en perfekt inramning för vårt besök.

OS är hur stort som helst här i Bejing. Alla stora statlig kinesiska företag är sponsorer och satsar hela sin marknadsbudget på OS-reklam: China Mobil, China Airlines, Bank of China, m. fl.

Ett annat exempel är tunnelbanevagnarna där det finns tv-monitorer som visar olika OS-sporter och förklarar reglerna, så att Bejing-bornas intresse skall väckas. Hittills har jag sett trampolin, boxning, modern femkamp, fotboll och cykling presenteras på ett mycket pedagogiskt sätt.Även andra företag än de riktigt stora drakarna hänger på. Exempelvis mejerier och nedan ett bryggeri.

Min bedömning är att det aldrig tidigare i historien funnits en OS-stad (eller ett OS-land) som satsat lika mycket resurser på ett OS.

Och jag tror aldrig det kommer finnas någon arrangör i framtiden som kommer kunna lägga lika mycket resurser.

Vi snackar om en diktatur på över en miljard människor, med en snabbväxande ekonomi, där ledningen inte riktigt vet vad de skall göra med det ekonomiska överskottet. Hela landets ledning lägger allt sitt fokus på att göra OS-arrangemanget så lyckat som möjligt. Alla vinstdrivande statliga företag plöjer ner sin marknadsbudget i arrangemanget. Arrangörerna har obegränsad tillgång till billig arbetskraft. De kan dedikera hela arbetsgrupper till att ta hand om även den mest obskyra lilla nörd-sport.

Det finns ingen chans att något land i framtiden kommer kunna lägga i närheten lika mycket pengar, fokus och energi som Kina gör idag på OS.

Skulle möjligen vara om Kina arrangerar ett nytt OS. Men när det är aktuellt, så får vi hoppas att de har utvecklat en fungerande demokrati och i så fall går det inte att diktatoriskt ställa alla resurser bakom arrangemanget.

Detta är unikt! Och det var mycket kul att få uppleva en liten del av det. Tror dock inte jag vill vara här när det blir som mest hysteriskt vid OS-invigningen 2008-08-08 (åtta är ett kinesiskt lyckonummer!).
Skulle ha gått ut med David på kvällen. Men han hade fastnat (var han nu befinner sig) och kom inte till Bejing förrän idag.

En flanörsdag

Bejing, Kina

Idag har jag bara gått runt i Bejing, suttit på kaféer, tittat på folk, läst och njutit.

Det mest spännande och extravaganta under dagen var att gå in på ett Häagen-Dazs-ställe och äta en glass för sextio spänn (med tanke på att en måltid normalt kostar runt tjugofem här).

Den Förbjudna Staden

Bejing, Kina

Åt frukost med Evan igår morse.

Sedan besökte vi "Den Förbjudna Staden". Det i historisk tid helt avstängda palatsområde där två kinesiska kejsardynastier levde hela sina liv.

Jag var där för fyra år sedan. Det är en plats väl värd att besöka flera gånger.

Vi gick över Himelska Fridens torgs hela längd för att komma fram till tempelområdet.

På torgets norra ände syns Maos porträtt över ingången till den Förbjudna Staden och på torgets södra ände ligger Maos mausoleum.

Framme vid Maoporträttet kom jag ihåg hur långt det är innan man kommer till palatsområdets huvudingång.

Förutom torget, som man kan betrakta som en förgård, är det ytterliggare två stora förgårdar.

Till höger en vakt som signalerar att jag inte får fotografera där.

Och nedan Maos mausoleum på Himelska Fridens torg, sett innefrån den Förbjudna Staden.

När vi kom fram hyrde jag en audio-guide, för att få mer kött på benen. Den var inte speciellt pedagogiskt upplagd, men gav en del.

Evan och jag insåg snabbt att vi gick i olika takt, så vi splittade på oss.

Det är ett mycket imponerande och intressant palatsområde, men jag blev märkligt melankolisk av att höra om alla intriger vid hovet.

Första-konkubinen som mördar tredje-konkubinens nyfödde son, enucker som spionerar och soldater som revolterar, etc.

Har för livlig fantasi för att klara av att höra om alla dessa tragiska levnadsöden samtidigt som jag går runt bland små levnadsutrymmen, öppna palatsgårdar och olika tempel . Även om hela området är stort, så måste det varit klaustrufobiskt att leva sitt liv där. Och under de omständigheterna.

Några exempel på utsmyckning. Jag undrar hur det mytologiska djuret uppstod som är en blandning mellan sköldpadda och drake?

Nedanstånde var en vanlig syn. Områdets omfattning tog sin tribut. Jag somnade själv till en stund, för att sedan vederkvicka mig med en glass.

Efter tre och en halv timmes besök tog jag det lugnt.

Både till lunch och middag åt jag dumplings av olika sorter. Jättegott! Serverad i klassikt flätad korg med sunkig gammal duk.

På kvällen satt jag och snackade med Evan på vårt hotell. Det är ett klassigt travellerställe, med en central servering, internetavdelning, DVD-hörna och biljardbord.

Ett av ämnena vi pratade om var varför personalen tog betalt i förskott. När Evan frågade en servitris, fick vi det generade svaret att eftersom alla västerlänningar ser likadana ut, så var det omöjligt för henne (och övriga personalen?) att hålla reda på vem som var vem.

Jag har hört tidigare att asiater har svårt att se skillnad mellan västeuropeer. Det motsatta gäller ju också – vi har ibland svårt att skilja asiater åt.

Evan och jag satt och funderade kring detta och tyckte att (rent objektivt?!) så är det svårare att skilja kineser åt, eftersom de har samma hårfärg, samma ögonfärg och samma ögonform. Medan västeuropeer skiljer sig åt på alla dessa punkter.

Vi kom fram till att det måste skilja sig åt i vad man tittar på i ett ansikte mellan asiater och västeuropeer.

För oss är det självklart att det är ovanstående detaljer vi tittar på. Asiater tittar kanske på andra saker, där de skiljer sig mer markant åt.

Spekulationer.

En dag på kontoret

Bejing, Kina

Softade igår kväll och hade sedan inga problem att sova tio timmar, trots att jag sovit på eftermiddagen.

Tog beslutet att inte åka transibiriska järnvägen och köpte flygbiljetten till Stockholm.
Har alltså drygt en vecka i Bejing. Spännande!

När biljettbestyren var avklarade tog jag en lång promenerad. Bejing är en byggarbetsplats - både i stort och smått. Speglar deras boomande ekonomi, men också ambitionerna inför OS, tror jag.

Åkte vidare till Davids kontor och fick en bärbar dator + boken. De har ett stort kontor, så det var inga problem för mig att låna en kontorsplats med nätverksanslutning och sitta där större delen av dagen.Var mysigt och bekvämt. Skriva, blogga, redigera bilder, etc.
Ta en kaffe, byta något ord med David och hålla på i min egen takt.

Ingen transibirienresa ... denna gång

Bejing, Kina

Har idag slutgiltligen beslutat mig för att INTE åka transibiriska järnvägen denna gång.

Jag kommer definitivt åka någon gång i framtiden. Nu har jag samlat all information och har på sätt och vis mer lust än någonsin.
Men skulle jag göra det nu, sa skulle jag inte kunna njuta av det fullt ut. Är helt enkelt lite för sliten och inte tillräckligt hungrig på upplevelsen. Skulle nog mest sitta och läsa och bita den som kom i närheten.

Tror att det kan vara en bra sommarresa någon gång. Att förbereda mig genom att söka alla visum i Sverige. Ta båten till Helsingfors eller Tallin, åka vidare med tåg till S:t Petersburg och turista några dagar. Köpa transibirien-biljetten där - lär vara bästa stället.
Sedan dra vidare till Moskva några dagar och borda tåget för den långa resan österut. Planera några stopp på vägen och avsluta i Bejing, en stad jag verkligen gillar.

När jag tagit detta beslut, så sökte jag runt och slog till på en flygbiljett hem till Stockholm för under fyra tusen spänn.
Skall stanna i drygt en vecka här i Bejing. Ta det lugnt, göra lite turistgrejor samt umgås med David i helgen.
Kommer tillbaka till Sverige tisdag 22 april.

Då är denna två och en halv månaders resa över!

Välkomnande Bejing

Bejing, Kina

Sov gott andra natten på tåget och mådde mycket bättre imorse.

När vi kom fram visade Bejing sig från sin soligaste sida. Slog mig ihop med Evan och vi hittade ett hotell. Efter en gemensam frukost gick vi åt var sitt håll.

Hotellet ligger söder om Himelska fridens torg. Kändes bra att återse torget - lite som att komma hem.

Återseende präglade sedan resten av dagen.

Blev påmind om hur imponerande Bejings tunnelbana är. Mycket lätt att ta sig runt.

Började dagens rundtur med att besöka MonkeyShrine, en resebyrå specialinriktad på transibiriska järnvägen. Fick veta att tåget som går genom Mongoliet avgår onsdagar och det som åker runt Mongoliet avgår lördagar. Hinner skaffa ryskt visum till det som avgår på lördag, men skall jag åka genom Mongoliet, får jag åka onsdag om drygt en vecka. Hmm … får fundera vidare.

Det visade sig att resebyrån låg i samma kvarter där jag bodde förra gången jag var i Bejing, för fyra år sedan. Fick då bo hemma hos David, en vän från min studietid. Han leder den östasiatiska säljavdelningen för ett norskt mjukvaruföretag.

Kunde inte låta bli att besöka hans gamla adress. En innergård med fem lägenhetshus. Gården var sig precis lik, fast rekreationsavdelningen hade rivit bowlingbanan och byggt ett jympingrum istället. Flera gigantiska höghus hade tillkommit i närheten och några av de lokala restaurangerna hade stängt. Den bästa fanns dock kvar. Den lilla butiken med västerländska delikatesser – April Gurmet – hade utökat. Kände mig nostalgisk.Hittade också det stora klädvaruhus där jag storhandlade förra gången. Ett mammontempel där kineserna själva shoppar loss när de är ute efter billiga (fejk?!-) märkeskläder. Skall definitivt tillbaka dit igen innan jag lämnar Bejing.

Därefter for jag vidare för att träffa David på hans arbetsplats. Den visade sig vara inhyst på 25:e våningen i en kontorsskrapa i stål och glas, där nedersta fem våningarna är en galleria.
Mycket trevligt att träffa David.
Han hade kommit inflygande från Macao igår kväll och träffat svenske handelministern på en mottagning denna morgon. Imorgon skall han delta på något med Fredrik Reinfelt och sedan flyga vidare till Shenshen. Därefter vidare till Korea och åter hit på fredag. På söndag åker han till USA. Dvs en vanlig arbetsvecka för honom.
Förstår inte hur han orkar (?!), men han verkar trivas med att ha det så.

Han var stressad, men tog sig tid att bjuda mig på en mycket god lunch.David föreslog att vi skulle ses på fredag och göra Bejing tillsammans, samt att han eventuellt kunde han fixa in mig på en privat fest på lördag. Får se hur det blir med det.

Dessutom erbjöd han mig att låna en bärbar dator medan jag är här. Jag kan hämta den på kontoret imorgon. Ett erbjudande jag tacksamt tog emot. Det kommer förenkla mitt bloggande.

På eftermiddagen återvände jag till hotellet och sov gott i tre timmar.

Ringde David på kvällen (skönt med ett lokalt mobilnummer!) och kom överrens om att jag skulle dyka upp på kontoret före lunch och jag slängde dessutom ut en fråga om han möjligen hade tredje delen i Stieg Larssons trilogi.
Bingo! Han skulle ta med den också.

30 timmar på tåg

Bejing, Kina

I förrgår kväll, innan jag bordade tåget till Bejing, handlade jag matsäck på ett stort köpcentrum i Shengdu.

Var skönt att stiga in i en riktig affär där man har allt på ett ställe. Det är månader sedan jag gjorde det senast. Fast ett kinesiskt och ett svenskt köpcentrum skiljer sig lite åt i utbud. Nedan två exempel från delikatessdisken.
Delade en taxi från hotellet till stationen med Evan från Kanada. Han skulle också till Bejing.

På tåget hamnade jag i en kupé med fem kinesiska män, där ingen kunde ett ord engelska. Somnade omgående, men sov ganska dåligt.

Då jag igår vaknade, var det med halsont och lätt feber.
- Shit! Inte en ny förkylning?! - Var min första tanke. Om det nu är det? Kan det vara någon underliggande sjukdom i grunden, som gör att jag hela tiden känner mig lite risig?
Jag har aldrig under resans gång känt mig tillräckligt dålig för att uppsöka en läkare. Utan det har hela tiden rört sig om hanterbar sjukdom, som jag kunnat vila mig frisk från. Men slutgiltigen får jag nog låta undersöka mig, kanske när jag är åter i Sverige.

Nåja, det var bara en lätt förkylning, inget som däckade mig. Sedan börjae dock mina fem medresenärer röka i kupén för att ytterliggare muntra upp mig.

Satte mig ute i gången i sällskap med Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. “Flickan som lekte med elden”, andra delen i Stieg Larssons deckarserie.

Vid lunch kom Evan och en engelsktalande (... okej! … delvis engelsktalande) kines vid namn Yon förbi, på väg till restaurangvagnen. Jag hängde på.

Yon visade sig ha gjort en verklig klassresa. För tre år sedan hade han aldrig kunnat föreställa sig att han skulle ha råd att äta i restaurangvagnen på ett tåg. Det var helt ouppnåbart. (En huvudrätt kostar cirka tjugo kronor). Idag är han någon sorts ingenjör och försäljare, med en bra lön och kan göra det utan problem.

Under lunchen fick jag reda på att det inte var tillåtet att röka i kupéerna, utan endast i restaurangvagnen (vilket gjordes flitigt medan vi satt där) och i utrymmet mellan vagnarna. Det skulle de i min kupé få reda på.

Efter lunch återvände jag till tågutsikten och min bok.

Sen eftermiddag söker jag upp Evan och Yon för en trevlig pratstund. Yon framstod dock mer och mer som en skrävlande pratkvarn, vars främsta intresse verkar vara vad saker kostar och hur mycket vi tjänar. Har man haft det mycket fattigt, kan man nog bli besatt av pengar.

Evan berättade senare att Yon hade sökt upp honom tio gånger under dagens lopp. Vid ett tillfälle hade Evin legat och sovit och blivit väckt av Yon, som föreslagit att de skulle gå till hans kupé för att snacka. Vilket inte kan betraktas som normalt.

Yon kom bara förbi min kupé en gång och då skyllde jag på att jag kände mig sjuk och ville vara för mig själv.

På kvällen satt jag länge och funderade.
Är det verkligen en sjudagars tågresa jag känner för just nu?
Det är bra att jag gjorde denna resa. I senste inlägget avslutar jag med ett skämt om att denna tågresa är ett test inför min transibirienresa. Det var mer insiktsfullt än jag förstod när jag skrev det.
För första gången började igår ett tvivel smyga sig på mig. Den transibiriska avslutningen har varit en sådan integrerad del i planeringen av denna resa att jag inte ens övervägt detta tidigare. Det viktiga är att inte ta ett förhastat beslut, utan tänka igenom det noga.

Blev klar med boken vid åttasnåret. Hur skall jag få tag på sista delen i trilogin?

Sista dagen i Chengdu

Chengdu, Kina

Imorse åt jag den bästa frukosten hittills på resan - scrambled egg, bacon, toast, stekt lök, svamp, tomater och en fil-mussli-frukt-tallrik. Till det en perfekt latte!Kineserna kan verkligen det här med mat.

Ägnade dagen åt att blogga, maila och surfa efter information om transibiriska järnvägen.
Lyckades lägga in bilder på tidigare blogg-inlägg. Yes!!

Gick tillbaka till samma restaurang för ett skrovmål på kvällen också.

Klockan fem i tolv i natt avgår mitt tåg från Chengdu. Det anländer tjugonio och en halv timme senare till Bejing, dvs 05.30 måndag morgon. Planerar inte att stanna i Bejing längre än vad det tar att skaffa visum och biljett till transibirientrippen. Vet dock inte hur länge det är.

Har alltså två nätter och en dags färd genom det kinesiska landskapet framför mig.
Ser det som en förövning inför sju dagars transibirienresa!

Jätte-Buddhan i Leshan m.m.

Chengdu, Kina

Turistresa - Dag 1 - April 10

Vi blev upphämtade från hotellet tidigt igår morse, jag och det franska paret.

Steg på en halvfull turistbuss och gav oss ivåg för två dagars turistande.

Bussen hämtade upp några fler förväntansfulla kinesiska turister, innan den begav sig söderut från Chengdu. Sammanlagt blev vi 12 kinesiska turister, 2 fransmän och jag, plus en reseledare och en chaufför.

Reseledaren pratade ingen engelska, fransmännen pratade väldigt lite engelska och en av de kinesiska turisterna pratade en del engelska. Så jag pratade franska med Katia och Gilbert, teckenspråk med guiden och de flesta övriga kineser, förutom lite engelska med den ende engelsktalande kinesiskan.

Det var bekvämt att åka på en paketresa inte behöva bry sig om något. Äta när det sattes mat framför mig, gå dit guiden pekade och slippa ta reda på allt det praktiska.

Vi kom fram till Leshan 11.30 och tilldelades en lokal guide, med en liten fånig flagga som det stog 77 på. Vi får allihop var sin plastbricka, med samma nummer, att fästas på kläderna.

Det tog inte så lång stund innan jag förlorat kontakten med gruppen och gick mina egna vägar. Äntligen fick jag se världens största Buddha-staty!

Lokalt går statyn under namnet "Dafo" och sägs ha en lugnande effekt på de tre floder som rinner samman nedanför den.
Buddhan sitter precis vid vattnet, med fötterna bara 20 meter från vattenytan.
Statyn började huggas ut 713 och blev klar 90 år senare.
Den är totalt 71 meter hög, öronen mäter 7 meter och fötterna är 8,5 meter långa.

Den var imponerande!

Svår att få grepp om eftersom man hela tiden befann sig så nära den. Kanske bidrog det till upplevelsen av väldighet.

Dock, om jag själv ordnat min resa, så skulle jag kompletterat min upplevelse med att ta en båttur, så jag fått se den från avstånd. (Det är baksidan med gruppresor - inflexibiliteten och tidstyrdheten.)

Här står jag bokstavligen vid foten av Buddha-statyn.

Kan jag rekommendera att besöka den?

Absolut - om man befinner sig i näreten av Sichuan. Men jag tycker nog inte det det är värt en speciell detour från Bejing eller för att man råkar vara i Kina.

Kan inte låta bli att bifoga en skylt från siten. Har börjat samla på ofrivilligt komiska skyltar.

Om det är svårt att se, så står det "Slip Carefully" med en bild på en person som visar hur man gör.

Efter buddhan gjorde vi ett stopp på "The Ebony Museum". Tror detta kan översättas till ebenholtsmuseet.

Fantastiskt vilka skulpturer de skurit ut ur detta stenhårda material eller skapat bara genom att polera de naturliga träet. Visste inte innan att ebenholts är olika trädslag som begravts i en flodbädd under tusentals år under specifika villkor, som gett dess egenskaper. Intressant! - tyvärr fick man inte ta några bilder.

Gick tidigt till sängs då vi skulle upp tidigt nästa morgon.

Hade ett shysst rum med bad, tv och fin utsikt.

På den engelskspråkiga tv-kanalen CHCNN var det en rapport om att läget höll på att förbättras i Tibet. Den tre hundra år gamla marknaden i Llhasa hade öppnats för första gången efter "the rioters" framfart.

Dessutom rapporterades om den olympiska eldens väg genom San Fransisko, med hurrande lokala kineser längs med vägen, viftandes med kinesiska flaggor. I en bisats konstaterades att det även förekommit protester.

Turistresa - Dag 2 - April 11
Blev purrad 05.30 imorse. Tog ett tag innen jag blev människa.

Hela dagen ägnades åt att besöka det heliga buddistiska berget Mt Emei, vars högsta topp är över tre tusen meter.

När vi kom fram till bergets fot fick vi gå av "vår" buss och över i en annan inne på området. Den fylldes till sista plats med olika turistgrupper och började en snirklig bussfärd uppåt i vansinnestempo. Kineser runt om mig började spy och efter en stund sa någon till chauffören att stanna för en pause. Efter pausen tog han det lite lugnare, men inte mycket.

Efter bussfärden åkte vi linbana. Det blev kallare och kallare och dimmigare och dimmigare.

Hela denna dagen var en turist-bonus för min del, eftersom jag redan fått se den stora Buddha-statyn, vilket var målet med resan för min del. Jag brydde mig inte så mycket om att försöka få reda på fakta om Mt Emei, utan hängde bara på.

Detta ledde till att jag hade ungefär lika dimmiga begrepp (som vädret omkring mig) om var jag var, hur högt och vad jag tittade på.

Följdaktligen var jag oförberedd på kylan, men det var de flesta kinesiska turister också. Av den anledningen hyrdes det ut varma, färgglatt röda jackor uppe vid toppen (om det nu var toppen vi nådde?). Jag hyrde tacksamt en.

Den vidunderliga utsikten såg ut se här:

Och alla de fantastiska templen såg ut så här: Vid ett tillfälle spricker det upp lite grann och man kan se den gyllene stupan för några sekunder.

Alla turister hurrar och tar kort som galningar. Några sekunder senare ligger tjockan tät igen.

Det kinesiska turisterna hade lärt känna varandra vid det här laget och jag håller ihop med Katia och Gilbert.

Men jag känner inget större intresse för sociala initiativ.

Lite fotografering tillsammans blir det naturligtvis.

Vi var så högt att det fanns snöhögar att leka i.
Och aporna (tibetanska mekaker), som tiggde längs med vandringsvägen, var ludnare än några apor jag tidigare sett.

Överallt fanns små stånd som sålde souvernirer, mat, te och dessutom flera som sålde en massa konstiga torkade rötter, svampar, djur och växter.

Efter lunch tog vi oss tillbaka ungefär halvvägs ner för berget och ägnade eftermiddagen åt tempel, tempel och åter tempel. Jag drabbades av rejäl tempel-mättnad.

Vet inte vad det var som gjorde mig så trött; oförmågan att förstå var jag befann mig och vad jag såg, det tidiga uppvaknandet på morgonen eller att jag pratade mer franska än jag gjort på flera år. Men från lunch och framåt kände jag mig mycket matt och tämligen ointresserad.

Vaknade egentligen bara till när jag fick se detta klocktorn, med tillhörande Quasimodo-munk.

Jag bifogar en förstoring av munken. (Jag vet att det kan betraktas som lyteskomik, vilket jag skäms över, men han var helt enkelt för perfekt, för att inte tas kort på). Hans jobb var att slå på klockan!

Nedan ett av alla övriga (för min del namnlösa) tempel.

Två skyltar från andra dagen som jag bara måste bifoga:

"Watch out for falling stones. Please walk quickly."

och

"Having your care and love, the human heritage can be far from fire."

Jag sov tungt längst bak i bussen under hela tillbakafärden.

På kvällen ägnade jag över en timme åt att försöka öppna mitt e-mail-konto. Slutligen lyckades jag.

Men jag vill åter igen meddela att det inte är lätt att göra internet-relaterade grejor här i Kina. Och man har ingen aning om vad och när det skall börja strula.

Tur att jag är tjurskallig ... eller också inte.

Skulle spara mig en hel del besvär att bara ge upp. Tricket är att nog att välja mina tillfällen noggrannare.