I förrgår kväll, innan jag bordade tåget till Bejing, handlade jag matsäck på ett stort köpcentrum i Shengdu.
Var skönt att stiga in i en riktig affär där man har allt på ett ställe. Det är månader sedan jag gjorde det senast. Fast ett kinesiskt och ett svenskt köpcentrum skiljer sig lite åt i utbud. Nedan två exempel från delikatessdisken.
Delade en taxi från hotellet till stationen med Evan från Kanada. Han skulle också till Bejing.
På tåget hamnade jag i en kupé med fem kinesiska män, där ingen kunde ett ord engelska. Somnade omgående, men sov ganska dåligt.
Då jag igår vaknade, var det med halsont och lätt feber.
- Shit! Inte en ny förkylning?! - Var min första tanke. Om det nu är det? Kan det vara någon underliggande sjukdom i grunden, som gör att jag hela tiden känner mig lite risig?
Jag har aldrig under resans gång känt mig tillräckligt dålig för att uppsöka en läkare. Utan det har hela tiden rört sig om hanterbar sjukdom, som jag kunnat vila mig frisk från. Men slutgiltigen får jag nog låta undersöka mig, kanske när jag är åter i Sverige.
Nåja, det var bara en lätt förkylning, inget som däckade mig. Sedan börjae dock mina fem medresenärer röka i kupén för att ytterliggare muntra upp mig.
Satte mig ute i gången i sällskap med Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. “Flickan som lekte med elden”, andra delen i Stieg Larssons deckarserie.
Vid lunch kom Evan och en engelsktalande (... okej! … delvis engelsktalande) kines vid namn Yon förbi, på väg till restaurangvagnen. Jag hängde på.
Yon visade sig ha gjort en verklig klassresa. För tre år sedan hade han aldrig kunnat föreställa sig att han skulle ha råd att äta i restaurangvagnen på ett tåg. Det var helt ouppnåbart. (En huvudrätt kostar cirka tjugo kronor). Idag är han någon sorts ingenjör och försäljare, med en bra lön och kan göra det utan problem.
Under lunchen fick jag reda på att det inte var tillåtet att röka i kupéerna, utan endast i restaurangvagnen (vilket gjordes flitigt medan vi satt där) och i utrymmet mellan vagnarna. Det skulle de i min kupé få reda på.
Efter lunch återvände jag till tågutsikten och min bok.
Sen eftermiddag söker jag upp Evan och Yon för en trevlig pratstund.
Yon framstod dock mer och mer som en skrävlande pratkvarn, vars främsta intresse verkar vara vad saker kostar och hur mycket vi tjänar. Har man haft det mycket fattigt, kan man nog bli besatt av pengar.Evan berättade senare att Yon hade sökt upp honom tio gånger under dagens lopp. Vid ett tillfälle hade Evin legat och sovit och blivit väckt av Yon, som föreslagit att de skulle gå till hans kupé för att snacka. Vilket inte kan betraktas som normalt.
Yon kom bara förbi min kupé en gång och då skyllde jag på att jag kände mig sjuk och ville vara för mig själv.
På kvällen satt jag länge och funderade.
Är det verkligen en sjudagars tågresa jag känner för just nu?
Det är bra att jag gjorde denna resa. I senste inlägget avslutar jag med ett skämt om att denna tågresa är ett test inför min transibirienresa. Det var mer insiktsfullt än jag förstod när jag skrev det.
För första gången började igår ett tvivel smyga sig på mig. Den transibiriska avslutningen har varit en sådan integrerad del i planeringen av denna resa att jag inte ens övervägt detta tidigare. Det viktiga är att inte ta ett förhastat beslut, utan tänka igenom det noga.
Blev klar med boken vid åttasnåret. Hur skall jag få tag på sista delen i trilogin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar