Pokhara, Nepal
Denna dag har jag ängnat åt förberedelser inför morgondagens vandring i Himalaya. Skaffat mig vandringspass och meddelat min planerade vandringsrutt. Köpt vattenreningstabletter, choklad, toalettpapper och annat livsnödvändigt.
Kommer att vandra i fyra till fem dagar på Himalayas motsvarighet till svenska Kungsleden. Dvs en autostrada av andra trekkers. Kommer inte vara ensam direkt. Det finns dessutom bekväma övernattningsställen på vägen, så det är inte frågan om tufft tältliv.
Träffade ett franskt par när jag köpte vandringspasset. Vi kom överens om att dela en taxi till utgångspunkten. Får se om vi sedan hänger ihop, de skall ta samma rutt som mig.
Vandringen innebär att jag inte kommer ha möjlighet att blogga förrän tidigast 4:de april.
Ha det bra till dess!
måndag 31 mars 2008
söndag 30 mars 2008
Flyg till Pokhara
Pokhara, Nepal
Sov ut imorse, vilket var skönt. Det enda jag ville hinna med innan jag for vidare var ”The Elephant Breeding Center”.
Fick där se en otroligt söt elefantunge, som bara var 35 dagar gammal.
Flygturen till Pokhara var en upplevelse. Vi flög nära marken, Mellan bergstopparna snarare än över dem. Fantastiskt var människor kan bosätta sig. Många till synes otillgängliga bergstoppar var bebodda och odlade i terasser.
Fick en smak av Himalayas vyer.
Skönt att komma fram till Pokhara så snabbt. Inga valtåg stoppade flyget!
Fick ett rum på ett bra hotell, som rekommenderades av en tysk jag träffade i Kathamndu. Eller egentligen var det Karen som pratade mest med honom. Och mycket riktigt så sprang jag på henne här. Hon skulle ut på en 14 dagars vandring med start imorgon och verkade lite nervös för det.
Själv skall jag stanna i Pokhara under morgondagen och sedan ge mig av på Himalaya-vandring. Pokhara ligger vackert vid en sjö med bergen runt om. Nedan utsikten från mitt hotellrum.
Sov ut imorse, vilket var skönt. Det enda jag ville hinna med innan jag for vidare var ”The Elephant Breeding Center”.
Fick där se en otroligt söt elefantunge, som bara var 35 dagar gammal.
På centret föder upp och tränar elefanter. Vid 2-4 års ålder lär sig elefantungen 35 kommandon under 20-30 dagars tid. Sedan skall den lära sig att fungera i trafiken och ute pa fältet. En puja, dvs relegiös ceremoni, börjar och avslutar utbildningen.
Har under de senaste dagarna fashinerats av hur mycket en elefant kan göra med sin snabel. Den är som våra händer. Såg till exempel en elefant klia sig i ögat.
Vad som också varit kul att se är att majoriteten av turisterna här är nepaleser, som turistar i sitt eget land.
Innan jag checkade ut hittade jag denna rumskamrat.
Har inget emot spindlar. Utan precis som ödlor hjälper de till att fånga flugor, myggor och andra irriterande insekter.
Flygturen till Pokhara var en upplevelse. Vi flög nära marken, Mellan bergstopparna snarare än över dem. Fantastiskt var människor kan bosätta sig. Många till synes otillgängliga bergstoppar var bebodda och odlade i terasser.
Fick en smak av Himalayas vyer.
Skönt att komma fram till Pokhara så snabbt. Inga valtåg stoppade flyget!Fick ett rum på ett bra hotell, som rekommenderades av en tysk jag träffade i Kathamndu. Eller egentligen var det Karen som pratade mest med honom. Och mycket riktigt så sprang jag på henne här. Hon skulle ut på en 14 dagars vandring med start imorgon och verkade lite nervös för det.
Själv skall jag stanna i Pokhara under morgondagen och sedan ge mig av på Himalaya-vandring. Pokhara ligger vackert vid en sjö med bergen runt om. Nedan utsikten från mitt hotellrum.
lördag 29 mars 2008
Elefanter, elefanter, elefanter!
Sauraha, Nepal
Elefantsafarin imorse, som skulle börja 07.00, började 06.30. Tji frukost!
Delade elefant med två unga finska tjejer och en nepales.
Speciellt att se en påfågel som slagit upp sin solfjäder. Han dansade runt ropandes på en hona.
Kul att se alla djuren, men den verkliga behållningen var att betrakta elefanterna och elefantungen. Ibland blev ungen rädd och gjorde ett speciellt ljud, varpå båda de stora elefanterna genast ser till att ungen hamnar mellan dem. De utstrålade båda en otrolig beskyddarinstinkt.
Elefantsafarin imorse, som skulle börja 07.00, började 06.30. Tji frukost!
Delade elefant med två unga finska tjejer och en nepales.
Vi fick dessutom sällskap av ett elefantekipage till och hon hade en liten unge.
Trots att djungeln vimlade av elefanter och folk pratade högt, såg vi en hel del vilda djur. Bland annat två sorts hjortar, en krokodil, vildsvin och påfågel.
Trots att djungeln vimlade av elefanter och folk pratade högt, såg vi en hel del vilda djur. Bland annat två sorts hjortar, en krokodil, vildsvin och påfågel. 
Speciellt att se en påfågel som slagit upp sin solfjäder. Han dansade runt ropandes på en hona.Kul att se alla djuren, men den verkliga behållningen var att betrakta elefanterna och elefantungen. Ibland blev ungen rädd och gjorde ett speciellt ljud, varpå båda de stora elefanterna genast ser till att ungen hamnar mellan dem. De utstrålade båda en otrolig beskyddarinstinkt.
Efter turen tackade jag elefanten med en klase bananer.
Nu har jag ridit elefant! Vilket jag missade i Indien.
När jag kom tillbaka till hotellet fixade jag en flygbiljett till Pokhara imorgon eftermiddag. Mitt nästa stopp blir vandring i Himalaya. Pokhara är Nepals näst största stad och utgångspunkten för många vandringsleder.
Sedan fick jag reda på att elefanterna går ner till floden för att bada och dricka klockan elva varje dag. Och det fanns möjlighet att bada med dem! Inget att tveka på, satte på mig badbyxorna och drog dit.
Frågade en elefantförare om jag fick hänga på och det var helt ok. Det var en fantastisk känsla att sitta på elefanten och bli duschad. Lockade verkligen fram barnet inom mig. Även elefanterna njöt verkligen av badet, att bli skrubbade och få dricka.
Hädan efter skall mitt indiannamn vara ”Badar Med Elefanter”.
På eftermiddagen gav jag mig ut på en jeep-safaritur. Fördelen med jeep är att man kan tillryggalägga större sträckor än med elefant. Vi var tre italienare, två holländskor, en tysk (och en Bellman! ...nej jag menar) en guide, en chaufför och jag.
Tyvärr hade vi otur med de vilda djuren. Såg inga av de intressanta stora djuren, som noshörning, björn, tiger eller leopard - förutom krokodil.
Inne i Chitwan National Park låg ett ”rädda krokodilen”-projekt som vi besökte. De yngsta uppfödda krokodilerna var cirka ett år gamla och de cirka äldsta trettio år.
Där fanns också en inburad tiger. 
Hon var unge till en människoätande tiger som de varit tvungen att avliva. Ungen hade inga möjligheter att klara sig själv, så detta var enda alternativet till avlivning.
En av anledningarna till att det vi såg sa lite vilt i nationalparken kan ha varit att halva nationalparken stod i lågor. Vår guide, Komar, verkade inte bekymrad av det.
Han medgav att det var förbjudet att elda i nationalparken, men han sa att det hjälper nytt gräs att gro, så att fler djur har bete.
Verkade som han tyckte det var bra för hela nationalparkens ekologi att ”someone” går runt och startar bränder.
Men utarmar det inte i slutändan jorden, så att det på lång sikt blir värre? Om du som läser detta vet mer, vore jag tacksam för en kommentar. Har han rätt eller fel?
Ringde hem och gratulerade min pappa på födelsedagen. Verkade bra med dem därhemma.
På kvällen sa jag godnatt och adjö till ”mina” fyra elefanter bakom hotellet. Kändes mäktigt att se siluetterna torna upp sig i mörkret. Att höra, lukta och känna deras närvaro. En trevlig lukt av cirkusmanege omgav mig.
När jag kom tillbaka till hotellet fixade jag en flygbiljett till Pokhara imorgon eftermiddag. Mitt nästa stopp blir vandring i Himalaya. Pokhara är Nepals näst största stad och utgångspunkten för många vandringsleder.
Sedan fick jag reda på att elefanterna går ner till floden för att bada och dricka klockan elva varje dag. Och det fanns möjlighet att bada med dem! Inget att tveka på, satte på mig badbyxorna och drog dit.
Frågade en elefantförare om jag fick hänga på och det var helt ok. Det var en fantastisk känsla att sitta på elefanten och bli duschad. Lockade verkligen fram barnet inom mig. Även elefanterna njöt verkligen av badet, att bli skrubbade och få dricka.
Hädan efter skall mitt indiannamn vara ”Badar Med Elefanter”.På eftermiddagen gav jag mig ut på en jeep-safaritur. Fördelen med jeep är att man kan tillryggalägga större sträckor än med elefant. Vi var tre italienare, två holländskor, en tysk (och en Bellman! ...nej jag menar) en guide, en chaufför och jag.
Tyvärr hade vi otur med de vilda djuren. Såg inga av de intressanta stora djuren, som noshörning, björn, tiger eller leopard - förutom krokodil.
Inne i Chitwan National Park låg ett ”rädda krokodilen”-projekt som vi besökte. De yngsta uppfödda krokodilerna var cirka ett år gamla och de cirka äldsta trettio år.Där fanns också en inburad tiger. Hon var unge till en människoätande tiger som de varit tvungen att avliva. Ungen hade inga möjligheter att klara sig själv, så detta var enda alternativet till avlivning.En av anledningarna till att det vi såg sa lite vilt i nationalparken kan ha varit att halva nationalparken stod i lågor. Vår guide, Komar, verkade inte bekymrad av det.
Han medgav att det var förbjudet att elda i nationalparken, men han sa att det hjälper nytt gräs att gro, så att fler djur har bete.Verkade som han tyckte det var bra för hela nationalparkens ekologi att ”someone” går runt och startar bränder.
Men utarmar det inte i slutändan jorden, så att det på lång sikt blir värre? Om du som läser detta vet mer, vore jag tacksam för en kommentar. Har han rätt eller fel?
Ringde hem och gratulerade min pappa på födelsedagen. Verkade bra med dem därhemma.
På kvällen sa jag godnatt och adjö till ”mina” fyra elefanter bakom hotellet. Kändes mäktigt att se siluetterna torna upp sig i mörkret. Att höra, lukta och känna deras närvaro. En trevlig lukt av cirkusmanege omgav mig.
fredag 28 mars 2008
En försmak av Nepalesiska valet
Sauraha, NepalNär jag fixade de sista praktiska detaljerna före avfärd från Kathmandu imorse, mötte jag ett valtåg.
Det var personer från kongresspartiet som var ute och valarbetade.
De delade ut flygblad, skanderade slagord och hade en bil med högtalare som levererade musik och valtal. Det var inte hätsk stämning och de nepalesiska betraktarna verkade genuint intresserade av att ta del av informationen.
Min chaufför, Ram-Krishna, gav mig lite mer kött på benen vad gäller valet. Det är den 10:de april och åtta partier deltar i valet.
På väg ut från Kathmandu var det gigantiska bilköer, men ännu värre åt andra hållet. Vägarna har bara en fil i vardera riktningen och är riktigt dåliga.
En halvtimme efter att vi lämnat bilköerna i Kathmandu bakom oss och allt flöt på bra, blev det plötsligt tvärstopp. Alla bilar i vår körriktning stod helt stilla. När vi steg ut och sträckte på benen, fick vi veta att kommunistpartiet och kongresspartiet valbråkade med varandra i en liten by längre fram. Inget fysiskt våld men de diskuterade med varandra och hindrade trafiken från att komma fram. Vi satt fast i två timmar, men med en fin vy att titta på.
När vi lämnat det bakom oss och kört lite till, möter vi en bilkaravan med civila och militära fordon. Ram-Krishna berättade att det är maoistpartiets partiledare vi möter. Han har egna soldater/livvakter.
Även om stämningen är spänd, så verkar det vara okej att visa vad man röstar på. Flaggor med partisymboler sitter uppsatta på både hus och bilar.
Känns ändå tryggt att veta att jag lämnar Nepal två dagar före valet. I vintras var jag i Kenya någon vecka före valet där och det visade sig ju vara klokt att lämna innan dess.
Ram-Krishna var en riktigt bra chaufför, gjorde inga huvudlösa omkörningar och körde så snabbt det gick. Det tog oss ändå sju timmar att ta oss till Sauraha, mot planerade fyra timmar. Han hade dock en liten egenhet. Han rörde vid ratten och sedan sin panna tre gånger iföljd i en religiös åtbörd. Detta gjorde han cirka var tionde minut, speciellt i nedförsbackar. När jag frågade honom om det, så sa han att bilen är hans levebröd. Får känslan av att skillnaden mellan religiös hängivenhet och tvångshandlingar är ganska flytande. Religionens täckmantel är en tvångsneurotikers önskedröm.
Sauraha är ett litet samhälle som ligger vid Chitwan National Park. Det är klart svettigare här än i Kathmandu, mer söderut och lägre över havet. Nationalparken är känd för tiger, leopard, noshörning, björn, vildsvin, krokodil och hyena. Samt elefantsafari.
Jag bokade snabbt upp mig på en elefantsafari imorgon bitti klockan 07.00 och en jeepsafari klockan 13.00.
Efter att det är fixat drar jag mig tillbaka till mitt rum för att läsa. Plötsligt kommer en elefant förbi fönstret i den lilla gränden bakom hotellet. Sedan en till ... och en till ... och en till. Sammanlagt fyra elefanter med förar vandrar förbi.
Var tvungen att undersöka detta.
Det visade sig att jag verkligen hamnat i elefantland. Precis bakom hotellet bor fyra elefanter och inte långt härifran ytterliggare åtta utspridda på tre olika ställen.
Dessa fyra är mellan 20 och 40 år gamla. Alla är honor och just nu kalasade de på bananträd.
Mitt stopp här vid Chitwan National Park har verkligen börjat bra! Ser fram emot morgondagen.
torsdag 27 mars 2008
En lång promenad i Kathmandu
Kathmandu, Nepal
Har varit kroppsligt svag men mentalt stark de senaste dagarna. Har inte tyckt synd om mig själv, utan uppskattat dessa lugna dagar. Läst och bloggat mycket.
Har njutit av de små detaljerna idag – en frisk morgon, en god frukost, en fungerande mage, osv.
Under denna resa har jag mött många som arbetar långa, långa dagar. Utan någon möjlighet att kunna lägga undan pengar och de verkar ha så tråkiga liv. Får en verkligen att inse hur bra man har det och hur viktigt en bra ekonomi är för att kunna leva ett rikt liv. Pengar är i sig inget mål - men ett hjälpfullt medel att nå sina mål.
Den enda frustrationen jag känt dessa dagar är att inte kunnat se och ”göra” Kathmandu.
Så idag bestämde jag mig för att ta en lång promenad i makligt tempo till det centrala tempelområdet i Kathmandu.
Började med att besöka två mycket välsorterade secondhand-bokhandlar, hittade bland annat Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Har letat efter den ända sedan Agra, då jag läste första delen i milenium-trilogin. Fantastiskt att verkligen hitta den - i Nepal!
Det jag främst slås av i Kathmandu är hur väl gamla byggnader och nya går in i varandra. Och hur fantastiskt många tempel det finns här. Nedan en klassisk buddhistisk stupa.
Jag tyckte att Indien var ett samhälle där det dagliga livet smälte ihop med religionen, men Nepal verkar vara det i ännu högre grad. Ofta används tempelens gatunivå som butiker. 
Imorgon åker jag vidare till Chitwan National Park och jag kommer inte ta en buss tidigt på morgonen och sitta och skumpa i sju timmar, utan jag hyr bil och chaufför. Fint ska de vá för Krösus-Magnus!
Kommer ändå ta mig fyra timmar.
Har varit kroppsligt svag men mentalt stark de senaste dagarna. Har inte tyckt synd om mig själv, utan uppskattat dessa lugna dagar. Läst och bloggat mycket.
Har njutit av de små detaljerna idag – en frisk morgon, en god frukost, en fungerande mage, osv.
Under denna resa har jag mött många som arbetar långa, långa dagar. Utan någon möjlighet att kunna lägga undan pengar och de verkar ha så tråkiga liv. Får en verkligen att inse hur bra man har det och hur viktigt en bra ekonomi är för att kunna leva ett rikt liv. Pengar är i sig inget mål - men ett hjälpfullt medel att nå sina mål.
Den enda frustrationen jag känt dessa dagar är att inte kunnat se och ”göra” Kathmandu.
Så idag bestämde jag mig för att ta en lång promenad i makligt tempo till det centrala tempelområdet i Kathmandu.
Började med att besöka två mycket välsorterade secondhand-bokhandlar, hittade bland annat Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Har letat efter den ända sedan Agra, då jag läste första delen i milenium-trilogin. Fantastiskt att verkligen hitta den - i Nepal!
Det jag främst slås av i Kathmandu är hur väl gamla byggnader och nya går in i varandra. Och hur fantastiskt många tempel det finns här. Nedan en klassisk buddhistisk stupa.
Jag tyckte att Indien var ett samhälle där det dagliga livet smälte ihop med religionen, men Nepal verkar vara det i ännu högre grad. Ofta används tempelens gatunivå som butiker. 
Gator och trottoarer används till allt möjligt. Till vänster en frisör.
Promenaden slutade i Durbar Square, ett kulturellt världsarv. Fanns massor att se där av tempel och palats. Var tyvärr för trött för att göra det idag. Men jag kommer se till att komma tillbaka och göra det ordentligt mot slutet av min Nepalvistelse, för denna titt gav mersmak.
Promenaden slutade i Durbar Square, ett kulturellt världsarv. Fanns massor att se där av tempel och palats. Var tyvärr för trött för att göra det idag. Men jag kommer se till att komma tillbaka och göra det ordentligt mot slutet av min Nepalvistelse, för denna titt gav mersmak.
Imorgon åker jag vidare till Chitwan National Park och jag kommer inte ta en buss tidigt på morgonen och sitta och skumpa i sju timmar, utan jag hyr bil och chaufför. Fint ska de vá för Krösus-Magnus!
Kommer ändå ta mig fyra timmar.
Köpte dessutom Chengdu-biljetten, så nu är det spikat att jag flyger till Kina 8:de april.
Planering resten av resan
Kathmandu, Nepal
Var klart friskare igår, men har lärt mig min läxa (förhoppningsvis) - så jag tog det lungt även igår.
Har nu läst in mig på Nepal och även sett hur jag bäst kan ta mig till Kina, nu när det skiter sig med Tibet.
Min ungefärliga planering för resten av min resa ser ut så här:
- 28-30 Mars - Chitwan National Park för elefantridning och noshörningssafari.
- 30-4 April - Pokhara för trekking i Himalaya
- 5-8 April - åter till Kathmandu
- 8-13 April - flyg till Chengu i Kina där jag vill se världens största Buddhastaty
- 14-19 April - vidare til Bejing
- 19-26 April - Transibiriska järnvägen genom Mongoliet och Ryssland till Moskva
- 26-30 April - Ta mig hem till Sverige från Moskva på bästa sätt, kanske via StPetersburg
Tog en liten promenad och såg barn spela fotboll! I Indien har det alltid varit cricket, cricket och åter cricket. Kanske är det annorlunda här i Nepal?
Kathmandu är en skön blandning av gammalt och nytt.
Var klart friskare igår, men har lärt mig min läxa (förhoppningsvis) - så jag tog det lungt även igår.
Har nu läst in mig på Nepal och även sett hur jag bäst kan ta mig till Kina, nu när det skiter sig med Tibet.
Min ungefärliga planering för resten av min resa ser ut så här:
- 28-30 Mars - Chitwan National Park för elefantridning och noshörningssafari.
- 30-4 April - Pokhara för trekking i Himalaya
- 5-8 April - åter till Kathmandu
- 8-13 April - flyg till Chengu i Kina där jag vill se världens största Buddhastaty
- 14-19 April - vidare til Bejing
- 19-26 April - Transibiriska järnvägen genom Mongoliet och Ryssland till Moskva
- 26-30 April - Ta mig hem till Sverige från Moskva på bästa sätt, kanske via StPetersburg
Tog en liten promenad och såg barn spela fotboll! I Indien har det alltid varit cricket, cricket och åter cricket. Kanske är det annorlunda här i Nepal?
Kathmandu är en skön blandning av gammalt och nytt.
tisdag 25 mars 2008
Struntar i Tibet
Kathmandu, Nepal
Fortsatt sjuk idag med huvudvärk och lätt feberfrossa. Skall ta det fortsatt lugnt åtminstonne idag och imorgon.
Fortsatt sjuk idag med huvudvärk och lätt feberfrossa. Skall ta det fortsatt lugnt åtminstonne idag och imorgon.
Till råga på allt har jag blivit dålig i magen för första gången denna resa. Klarade hela Indien utan magstrul. Men här i Nepal där jag bara ätit på kvalitetsrestauranger blir jag kass i kistan. Vad säger det om fina restauranger respektive om gatukök?
Påminner mig om ett skämt jag fann mycket roande när jag var 8-9 år gammal: "Man åt lampa - lös i magen." Hm ... kan inte påstå att det skämtet åldrats med värdighet. Eller också är det jag som inte gjort det?
Efter att kollat in senaste nytt om situationen i Tibet och frågat på en resebyrå som normalt fixar resor dit, så får jag slutgiltigt bita i det sura äpplet. Jag måste hoppa över Tibet-delen av denna resa! Men hur skall jag göra istället?
Fick reda på att det är val i Nepal val om cirka två veckor. Skall se till att ha lämnat landet innan dess.
Läste, bloggade och tog det lungt.
Efter att kollat in senaste nytt om situationen i Tibet och frågat på en resebyrå som normalt fixar resor dit, så får jag slutgiltigt bita i det sura äpplet. Jag måste hoppa över Tibet-delen av denna resa! Men hur skall jag göra istället?
Fick reda på att det är val i Nepal val om cirka två veckor. Skall se till att ha lämnat landet innan dess.
Läste, bloggade och tog det lungt.Har lagt märke till att nepaleserna alltid lämnar över notan, nycklar, pengar, etc. med högerhanden och dessutom stödjer högerarmen med vänster hand. När jag frågade om det så sa Suraj i receptionen att det är ett tecken på respekt. Vänsterhanden anses ju som oren.
Ändring av planer
Kathmandu, Nepal
Fortfarande trött när jag vaknade igår morse och det kändes som jag återfick en släng av förkylningen. Antingen är det något annat än förkylning eller så överanstränger jag mig för snabbt och låter inte kroppen bli frisk. Jag vet inte?
Precis som jag börjde lära känna Kathmandu och funderar kring vad som finns att göra och hur den fortsatta resan skall se ut, så exploderade Karen i ett vredesutbrott.
Hon lämnar mig i en bokhandel där vi kikar på böcker och kartor över Nepal. Kände mig något förvirrad över hennes uppförande, men kunde inte göra så mycket åt det.
Köpte på mig en Nepalguide och en trekkingguide och funderade vidare på resan.
När vi möttes senare deklarerade hon att hon inte ville resa vidare med mig.
Hmm ... vad hände? (frågade jag mig själv - inte henne). Hon tyckte nog att jag körde mitt eget race lite för mycket, utan att rådfråga henne. När jag försökte samla på mig fakta och känna efter vad jag ville hitta på, så uppfattade hon det som att jag var svår och otillgänglig för hennes synpunkter. Nåväl, om hon exploderar för så lite var det lika så gott att vi skildes åt. Kvinnor?!
Blev sämre i förkylningen under dagen och orkade bara ligga och läsa.
Insåg att trekking var en ganska kass idé för närvarande och att vad jag behövde var vila.
Fortfarande trött när jag vaknade igår morse och det kändes som jag återfick en släng av förkylningen. Antingen är det något annat än förkylning eller så överanstränger jag mig för snabbt och låter inte kroppen bli frisk. Jag vet inte?
Precis som jag börjde lära känna Kathmandu och funderar kring vad som finns att göra och hur den fortsatta resan skall se ut, så exploderade Karen i ett vredesutbrott.
Hon lämnar mig i en bokhandel där vi kikar på böcker och kartor över Nepal. Kände mig något förvirrad över hennes uppförande, men kunde inte göra så mycket åt det.
Köpte på mig en Nepalguide och en trekkingguide och funderade vidare på resan.
När vi möttes senare deklarerade hon att hon inte ville resa vidare med mig.
Hmm ... vad hände? (frågade jag mig själv - inte henne). Hon tyckte nog att jag körde mitt eget race lite för mycket, utan att rådfråga henne. När jag försökte samla på mig fakta och känna efter vad jag ville hitta på, så uppfattade hon det som att jag var svår och otillgänglig för hennes synpunkter. Nåväl, om hon exploderar för så lite var det lika så gott att vi skildes åt. Kvinnor?!
Blev sämre i förkylningen under dagen och orkade bara ligga och läsa.
Insåg att trekking var en ganska kass idé för närvarande och att vad jag behövde var vila.
Första intryck av Nepal
Kathmandu, Nepal
I förrgår lämnade Indien mig en sista avskedspresent i form av en ensam flöjtspelare på granntaket precis utanför mitt rum ... klockan 04.15 på morgonen! Han var helt klart duktig, men vid den tidpunkten har jag svårt att uppskatta något jag väcks av.
Karen och jag begav oss av från Varanasi mitt på dagen. Var skönt att ta flyget!
Vi väljer allihop ett sådant där ägg, som är både godis, överraskning och leksak.
Glatt byggande avslutade kvällen.
I förrgår lämnade Indien mig en sista avskedspresent i form av en ensam flöjtspelare på granntaket precis utanför mitt rum ... klockan 04.15 på morgonen! Han var helt klart duktig, men vid den tidpunkten har jag svårt att uppskatta något jag väcks av.
Karen och jag begav oss av från Varanasi mitt på dagen. Var skönt att ta flyget!
Ett snabbt hopp så hamnade vi i Nepal. På flyget träffade vi Lorna från England. Karen hade mött henne på en resebyrå i Varanasi och konstaterat att de skulle flyga samtidigt.
Nepal och Kathmandu kändes fräsht efter sju veckor i Indien. Betydligt svalare vilket är skönt även om luften i Kathmandu är smoggig. Man ser inte bergen som omger staden.
Karen och jag började genast undersöka möjligheterna till trekking. Var?, Hur länge?, Kostnader?, etc.
Jag har inte mycket tid på mig här, max två veckor, så det får bli en kort vandring för min del.
Hon skall däremot stanna cirka en månad.
Var ganska trött på kvällen men hängde ända på Karen och Lorna för att ta en saftig stek, vilket ingen av oss ätit på länge.
Gick till ett klassiskt ”steakhouse”. Speciellt populärt bland personer som varit ute och vandrat länge i bergen.
När vi nästan ätit färdigt blir vi påhoppade av en påskhare som delar ut påskgodis. Här tilsammans med Lorna.
Nepal och Kathmandu kändes fräsht efter sju veckor i Indien. Betydligt svalare vilket är skönt även om luften i Kathmandu är smoggig. Man ser inte bergen som omger staden.
Karen och jag började genast undersöka möjligheterna till trekking. Var?, Hur länge?, Kostnader?, etc.
Jag har inte mycket tid på mig här, max två veckor, så det får bli en kort vandring för min del.
Hon skall däremot stanna cirka en månad.
Var ganska trött på kvällen men hängde ända på Karen och Lorna för att ta en saftig stek, vilket ingen av oss ätit på länge.
Gick till ett klassiskt ”steakhouse”. Speciellt populärt bland personer som varit ute och vandrat länge i bergen.
När vi nästan ätit färdigt blir vi påhoppade av en påskhare som delar ut påskgodis. Här tilsammans med Lorna.
Vi väljer allihop ett sådant där ägg, som är både godis, överraskning och leksak.Glatt byggande avslutade kvällen.
lördag 22 mars 2008
8 DAGARS PAUSE
Kathmandu, Nepal
Jag är trött på att hela tiden ligga efter i min blogg!
Så jag kommer lämna ett hål i min blogg för mina sista dagar i Indien.
Jag fortsätter nu bloggen från och med resan till Nepal.
Min intention är att fylla i pause-dagarna allteftersom, samt också skriva en summering av Indien. Så kolla detta hål regelbundet, plötsligt är det någon dag skriven! :-)
I Varanasi, där jag var från 14 mars till 23 mars, upplevde jag framför allt en levande gammal hinduisk kulturstad vid den heliga floden Ganges. Samt festivalen Holi, som går ut på att folk kastar färg på varandra och dricker sig snorberusade.
I övrigt fick jag ett återfall i min förkylning vilket höll mig stillsam och mot slutet träffade jag Karen från England, som ocksa skulle till Nepal. Hon kopte biljett till samma flight som mig, så vi anlände tillsammans till Kathmandu.
Ytterliggare en anledning till att jag gör ett hopp i bloggen, är att jag haft stora problem med internet-uppkopplingar och annat strul här i Nepal. Så jag kommer kanske vara lite sparsam med bilder, då de tar lång tid.
Känns skönt att komma mer i fas med bloggen!
Jag är trött på att hela tiden ligga efter i min blogg!
Så jag kommer lämna ett hål i min blogg för mina sista dagar i Indien.
Jag fortsätter nu bloggen från och med resan till Nepal.
Min intention är att fylla i pause-dagarna allteftersom, samt också skriva en summering av Indien. Så kolla detta hål regelbundet, plötsligt är det någon dag skriven! :-)
I Varanasi, där jag var från 14 mars till 23 mars, upplevde jag framför allt en levande gammal hinduisk kulturstad vid den heliga floden Ganges. Samt festivalen Holi, som går ut på att folk kastar färg på varandra och dricker sig snorberusade.
I övrigt fick jag ett återfall i min förkylning vilket höll mig stillsam och mot slutet träffade jag Karen från England, som ocksa skulle till Nepal. Hon kopte biljett till samma flight som mig, så vi anlände tillsammans till Kathmandu.
Ytterliggare en anledning till att jag gör ett hopp i bloggen, är att jag haft stora problem med internet-uppkopplingar och annat strul här i Nepal. Så jag kommer kanske vara lite sparsam med bilder, då de tar lång tid.
Känns skönt att komma mer i fas med bloggen!
lördag 15 mars 2008
Tigersafari från elefantrygg
Khajuraho, Madhya Pradesh, Indien
Vi träffades lite huttrande utanför hotellet igår morse. Det var kolmörkt då vi satte oss i vår chafför Khans jeep för den halvtimmes resan till Panna National Park.
Parkvakterna håller noga räkning på antal tigrar och leoparder i nationalparken. Just nu finns det 24 vuxna tigrar och 5 ungar samt 44 leoparder.
När vi kom fram till nationalparken tilldelades vi en guide vid namn Manuge. När jag tog upp att jag vill göra en del av safarin från elefantrygg, så får jag det lite undvikande svaret att det nog blir mycket svårt. Parken har bara fyra elefanter och samtliga är iväg till olika svårtillgängliga delar av parken för att inventera djur. Men kanske skall det gå att fixa.
Vi åkte in i parken i den öppna jeepen.
Också många olika sorts fåglar: hackspett, påfågel, papegoja och en del olika rovfåglar.
Vi fick veta att chansen för att få se en tiger var cirka 50%. Dagen innan hade turister sett en, men denna dag såg ingen av jeep-lasterna med turister varken tiger eller leopard. Det närmaste jag kom dem var dessa tassavtryck i gips. Och inte fick jag rida elefant heller! :-(
Så summan av detta äventyr är att jag fortfarande aldrig har sett en vild tiger, en vild leopard eller suttit på en elefant.
Men det var en spännande utfärd likafullt.
Santiago och Paula är mycket trevliga, så jag bestämde mig under utfärden för att hänga med dem till Varanasi.
När vi kom tillbaka till hotellet checkade jag ut, åt lunch och begav mig till Khajurahos kamasutratempel.
Vi träffades lite huttrande utanför hotellet igår morse. Det var kolmörkt då vi satte oss i vår chafför Khans jeep för den halvtimmes resan till Panna National Park.Parkvakterna håller noga räkning på antal tigrar och leoparder i nationalparken. Just nu finns det 24 vuxna tigrar och 5 ungar samt 44 leoparder.
När vi kom fram till nationalparken tilldelades vi en guide vid namn Manuge. När jag tog upp att jag vill göra en del av safarin från elefantrygg, så får jag det lite undvikande svaret att det nog blir mycket svårt. Parken har bara fyra elefanter och samtliga är iväg till olika svårtillgängliga delar av parken för att inventera djur. Men kanske skall det gå att fixa.
Vi åkte in i parken i den öppna jeepen.Det första vi ser är "spotted deers".
Vi ser även "summer deers" tillsammans med en flock langurapor. Tydligen trivs de tillsammans i och med att de kan varna varandra för annalkande faror.
Också många olika sorts fåglar: hackspett, påfågel, papegoja och en del olika rovfåglar.Nere vid floden flöt en ensam krokodil.
Vi fick veta att chansen för att få se en tiger var cirka 50%. Dagen innan hade turister sett en, men denna dag såg ingen av jeep-lasterna med turister varken tiger eller leopard. Det närmaste jag kom dem var dessa tassavtryck i gips. Och inte fick jag rida elefant heller! :-(
Så summan av detta äventyr är att jag fortfarande aldrig har sett en vild tiger, en vild leopard eller suttit på en elefant.Men det var en spännande utfärd likafullt.
Santiago och Paula är mycket trevliga, så jag bestämde mig under utfärden för att hänga med dem till Varanasi. När vi kom tillbaka till hotellet checkade jag ut, åt lunch och begav mig till Khajurahos kamasutratempel.
torsdag 13 mars 2008
Byhålornas byhåla
Khajuraho, Madhya Pradesh, Indien
Zack Oyeah skriver i sin bok ”Guru” följande om Khajuraho: "En del hävdar att Khajuraho, som byn heter, en gång var städernas stad, men det finns också de som bestämt hävdar att det alltid varit byhålornas byhåla."
Vilket stämmer ganska väl med mitt första intryck av detta lilla samhälle om 19.000 invånare.
Anledningen till att jag över huvud taget åkt hit är att andra travelers har rekommenderat templen och att det finns ett spännande naturreservat med tigrar i närheten. Blir det enda naturreservat jag tänkt besöka denna resa.
Efter gårdagens resepärs, så tog jag det lungt idag.
Det enda jag tänkte göra var att besöka turistbyrån för mer information om hur man bäst besöker naturreservatet.
Mannen pa turistbyrån var mycket hjälpsam och meddelade att två andra turister också ville göra en tigersafari och det redan nästa morgon. Kändes lite väl snabbt för mig, men ok.
När jag skulle lämna turistbyrån så möter jag två långa personer i dörren. Det visade sig var paret som kom tillbaka för att boka utfärden. De gjorde ett mycket sympatiskt intryck och jag bestämde mig för att hänga på.
De heter Paula och Santigo och är från Argentina, hon är veterinär och han marknadsförare. Dessa är de första sydamerikaner jag stöter på i Indien.
Efter att vi bokat en upphämtning 05.30 nästa morgon, så åt vi middag tillsammans på en restaurang med utsikt över tempelområdet.
De åker vidare till Varanasi imorgon kväll och jag lutar åt att följa med dem. Skall nog hinna med både naturreservat och tempelen innan vi åker.
När jag kollar nyheterna på nätet ser jag att det blivit oroligt i Tibet. Hoppas det inte är allvarligt och hindrar min resa dit.
Ser fram emot utfärden imorgon. Det finns både tiger och leopard i naturreservatet och man kan göra safarin från elefantrygg.
Jag har aldrig sett en vild tiger, en vild leopard eller suttit på en elefant tidigare, så detta skall bli kul.
Zack Oyeah skriver i sin bok ”Guru” följande om Khajuraho: "En del hävdar att Khajuraho, som byn heter, en gång var städernas stad, men det finns också de som bestämt hävdar att det alltid varit byhålornas byhåla."
Vilket stämmer ganska väl med mitt första intryck av detta lilla samhälle om 19.000 invånare.
Anledningen till att jag över huvud taget åkt hit är att andra travelers har rekommenderat templen och att det finns ett spännande naturreservat med tigrar i närheten. Blir det enda naturreservat jag tänkt besöka denna resa.
Efter gårdagens resepärs, så tog jag det lungt idag.
Det enda jag tänkte göra var att besöka turistbyrån för mer information om hur man bäst besöker naturreservatet.
Mannen pa turistbyrån var mycket hjälpsam och meddelade att två andra turister också ville göra en tigersafari och det redan nästa morgon. Kändes lite väl snabbt för mig, men ok.
När jag skulle lämna turistbyrån så möter jag två långa personer i dörren. Det visade sig var paret som kom tillbaka för att boka utfärden. De gjorde ett mycket sympatiskt intryck och jag bestämde mig för att hänga på.
De heter Paula och Santigo och är från Argentina, hon är veterinär och han marknadsförare. Dessa är de första sydamerikaner jag stöter på i Indien.Efter att vi bokat en upphämtning 05.30 nästa morgon, så åt vi middag tillsammans på en restaurang med utsikt över tempelområdet.
De åker vidare till Varanasi imorgon kväll och jag lutar åt att följa med dem. Skall nog hinna med både naturreservat och tempelen innan vi åker.När jag kollar nyheterna på nätet ser jag att det blivit oroligt i Tibet. Hoppas det inte är allvarligt och hindrar min resa dit.
Ser fram emot utfärden imorgon. Det finns både tiger och leopard i naturreservatet och man kan göra safarin från elefantrygg.
Jag har aldrig sett en vild tiger, en vild leopard eller suttit på en elefant tidigare, så detta skall bli kul.
En heldags resande
Khajuraho, Madhya Pradesh, Indien
Såg Taj Mahal i soluppgången igår morse och tog sedan tåget vidare till Jhansi.
Därefter hade jag tänkt ta buss till den lilla byn och stora turistmagneten Khajuraho, men bussarna visade sig ha slutat gå.
Ett kaos mötte mig på tågstationen. Massor med taxiförare, autorickshawaförare och andra slet och drog i mig för att jag skulle åka med dem. Jag försökte hitta andra travelers som skulle åt samma håll, utan att lyckas.
Jag kom så långt att jag satte mig i en autorickshawa tillsammans med en person som påstod sig vara taxiförare och kunde ta mig till Khajuraho för en billig penning. Vi skulle bara åka till hans taxiföretag. Då ringde min interna varningsklocka och jag klev av till hans stora besvikelse. Situationen kändes osäker och min instinkt sa till mig att inte lämna stationen på detta sätt.
Förkylningen och mitt låga blodsocker gjorde mig yr. Men jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta att jag när jag känner mig så, är det bästa jag kan göra att sätta mig ner, äta och tänka igenom hur jag bör tackla situationen. Inte ta några impulsbeslut och inte låta omgivningens press påverka mig.
Hittade en sunkig gatuservering omgiven av trashankar och flugor och beställde en thali (dvs dagen rätt med ris, två sorters grönsaksröra och bröd) för 20 rps (=3,5 kronor). Riset var kallt, grönsaksrörorna ljumna och den som serverade lade upp bröden med vänster hand. Tänkte att blir jag inte magsjuk här, så lär jag inte bli det på hela resan. Men å andra sidan brukar min mage klara det mesta och jag behövde energin, så jag åt ungefär hälften.
Efter att funderat en stund ringde jag hotellet i Khajuraho där jag beställt rum och det visade sig att hotellchefen kunde fixa en taxi från Jhansi till Khajuraho. Taxin dök upp 15 minuter senare. Det blev lite dyrare än jag tänkt, men 3,5 timmars bilresa var bekvämare än 6 timmar i buss och det var säkrare än om jag hoppat in i första bästa taxi i Jhansi.
Både tågresan och taxiresan gick genom sönderbränt, platt jordbukslandskap. Min chafför berättade att det nu har varit tre år utan monsun och att många bönder drivits in till städerna i brist på levebröd.
Kom fram sent, fick ett mycket bra hotellrum och magen klarade sig utan problem.
Såg Taj Mahal i soluppgången igår morse och tog sedan tåget vidare till Jhansi.
Därefter hade jag tänkt ta buss till den lilla byn och stora turistmagneten Khajuraho, men bussarna visade sig ha slutat gå.
Ett kaos mötte mig på tågstationen. Massor med taxiförare, autorickshawaförare och andra slet och drog i mig för att jag skulle åka med dem. Jag försökte hitta andra travelers som skulle åt samma håll, utan att lyckas.
Jag kom så långt att jag satte mig i en autorickshawa tillsammans med en person som påstod sig vara taxiförare och kunde ta mig till Khajuraho för en billig penning. Vi skulle bara åka till hans taxiföretag. Då ringde min interna varningsklocka och jag klev av till hans stora besvikelse. Situationen kändes osäker och min instinkt sa till mig att inte lämna stationen på detta sätt.
Förkylningen och mitt låga blodsocker gjorde mig yr. Men jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta att jag när jag känner mig så, är det bästa jag kan göra att sätta mig ner, äta och tänka igenom hur jag bör tackla situationen. Inte ta några impulsbeslut och inte låta omgivningens press påverka mig.
Hittade en sunkig gatuservering omgiven av trashankar och flugor och beställde en thali (dvs dagen rätt med ris, två sorters grönsaksröra och bröd) för 20 rps (=3,5 kronor). Riset var kallt, grönsaksrörorna ljumna och den som serverade lade upp bröden med vänster hand. Tänkte att blir jag inte magsjuk här, så lär jag inte bli det på hela resan. Men å andra sidan brukar min mage klara det mesta och jag behövde energin, så jag åt ungefär hälften.
Efter att funderat en stund ringde jag hotellet i Khajuraho där jag beställt rum och det visade sig att hotellchefen kunde fixa en taxi från Jhansi till Khajuraho. Taxin dök upp 15 minuter senare. Det blev lite dyrare än jag tänkt, men 3,5 timmars bilresa var bekvämare än 6 timmar i buss och det var säkrare än om jag hoppat in i första bästa taxi i Jhansi.
Både tågresan och taxiresan gick genom sönderbränt, platt jordbukslandskap. Min chafför berättade att det nu har varit tre år utan monsun och att många bönder drivits in till städerna i brist på levebröd.
Kom fram sent, fick ett mycket bra hotellrum och magen klarade sig utan problem.
tisdag 11 mars 2008
Taj Mahal
Agra, Uttar Pradesh, Indien
Vaknade imorse och kände mig bättre, trots att några myggor höll mig vaken ett par timmar under natten.
Taj Mahal är ett mausoleum byggt av den muslimske mogulhärskaren Shah Jahan som ett minne över hans favorithustru Mumtaz Mahal.
Hon dog när hon födde deras fjortonde barn 1631. Taj Mahal tog en stor del av mogulimperiets tillgångar under tjugotvå år och stod färdigt 1653.
Inte långt efteråt störtades Shah Jahan av sin son, som spärrar in fadern i Agras fort, där han kunde se Taj Mahal från sitt fängelse. Han avalider åtta ar senare.
Det finns tre ingångar till Taj Mahals förgård. Det är förmiddag då jag stiger in genom den centrala södra ingången och möts av porten till Taj Mahal.
Genom den porten ser jag Taj Mahal.
Går runt och bara njuter. Taj Mahal måste var världens mest harmoniska byggnadsverk. Allt är symetriskt i och kring Taj Mahal. Varje detalj har en symetrisk motsvarighet. Varje utsmyckning, dörr, bänk, fontän eller trappa har en motsvarande spegelvänd detalj. Det är ren matematik - som om matematiken hade materialiserats.
Det är först när jag kommer in i mausoleét jag tycker att något ser fel ut. Och för en gångs skull är det inte totalt symetriskt. Mumtaz gravsten är placerad i mitten av rummet, i centrum av hela Taj Mahal, men till vänster om henne finns ett något större gravmonument, utan att något motsvarande finns på hennes högra sida. Symetrin är bruten.
Shah Jahans dotter placerat hans gravsten där efter hans död. Det är mycket tydligt att den detaljen inte planerades från början.
Och svaret är - Ja!
Taj Mahal kvalificerar sig som nummer sju i mina ”Världens sju underverk”!
Kunde inte låta bli att ta denna obligatoriska bild.
Nedan ser ni dessutom en tidigare resas motsvarande bild som jag hittade i min kamera.
Det visade sig att biljetten bara var för ett inträde, men jag lyckades övertala en av vakterna att jag skulle bli insläppt före solnedgången på samma biljett. Charm-Magnus slog till!
På eftermiddagen besökte jag Agra fort, som var gigantiskt, men ganska ointressant efter Taj Mahal. Min guide, mr Singh, var en stackars 82-årig man som borde pensionerat sig för länge sedan. Tyvärr var hans psykiskt sjuka son med familj beroende av att han försörjde dem, så han hade inte mycket val. Hans skröpplighet och sorgliga historia gjorde att jag betalade honom dubbelt arvode.
Löste sedan nattens myggproblem genom att köpa mig ett myggnät.
Efter solnedgångsbesöket vid Taj Mahal, kände jag av förkylningen och begav mig tillbaka till hotellet.
Hotellchefen Guedo med personal tog väl hand om mig.
Imorgon skall jag se Taj Mahal i soluppgång och därefter bege mig vidare till Kamasutratemplen i Khajuraho.
Vaknade imorse och kände mig bättre, trots att några myggor höll mig vaken ett par timmar under natten.
Taj Mahal är ett mausoleum byggt av den muslimske mogulhärskaren Shah Jahan som ett minne över hans favorithustru Mumtaz Mahal.
Hon dog när hon födde deras fjortonde barn 1631. Taj Mahal tog en stor del av mogulimperiets tillgångar under tjugotvå år och stod färdigt 1653.
Inte långt efteråt störtades Shah Jahan av sin son, som spärrar in fadern i Agras fort, där han kunde se Taj Mahal från sitt fängelse. Han avalider åtta ar senare.
Det finns tre ingångar till Taj Mahals förgård. Det är förmiddag då jag stiger in genom den centrala södra ingången och möts av porten till Taj Mahal.
Genom den porten ser jag Taj Mahal.
Går runt och bara njuter. Taj Mahal måste var världens mest harmoniska byggnadsverk. Allt är symetriskt i och kring Taj Mahal. Varje detalj har en symetrisk motsvarighet. Varje utsmyckning, dörr, bänk, fontän eller trappa har en motsvarande spegelvänd detalj. Det är ren matematik - som om matematiken hade materialiserats.
Det är först när jag kommer in i mausoleét jag tycker att något ser fel ut. Och för en gångs skull är det inte totalt symetriskt. Mumtaz gravsten är placerad i mitten av rummet, i centrum av hela Taj Mahal, men till vänster om henne finns ett något större gravmonument, utan att något motsvarande finns på hennes högra sida. Symetrin är bruten.Shah Jahans dotter placerat hans gravsten där efter hans död. Det är mycket tydligt att den detaljen inte planerades från början.
Och svaret är - Ja!
Taj Mahal kvalificerar sig som nummer sju i mina ”Världens sju underverk”!
Kunde inte låta bli att ta denna obligatoriska bild.Nedan ser ni dessutom en tidigare resas motsvarande bild som jag hittade i min kamera.
Det visade sig att biljetten bara var för ett inträde, men jag lyckades övertala en av vakterna att jag skulle bli insläppt före solnedgången på samma biljett. Charm-Magnus slog till!På eftermiddagen besökte jag Agra fort, som var gigantiskt, men ganska ointressant efter Taj Mahal. Min guide, mr Singh, var en stackars 82-årig man som borde pensionerat sig för länge sedan. Tyvärr var hans psykiskt sjuka son med familj beroende av att han försörjde dem, så han hade inte mycket val. Hans skröpplighet och sorgliga historia gjorde att jag betalade honom dubbelt arvode.
Löste sedan nattens myggproblem genom att köpa mig ett myggnät.
Efter solnedgångsbesöket vid Taj Mahal, kände jag av förkylningen och begav mig tillbaka till hotellet.
Hotellchefen Guedo med personal tog väl hand om mig.
Imorgon skall jag se Taj Mahal i soluppgång och därefter bege mig vidare till Kamasutratemplen i Khajuraho.
måndag 10 mars 2008
Är Taj Mahal ett av världens sju underverk?
Agra, Uttar Pradesh, Indien
Har sett fram emot att besöka Taj Mahal i många år!
Under mina olika resor har jag sett många fantastiska byggnadsverk och funderat kring vad som skall ge epitetet "Världens sju underverk".
Enligt den nya omröstningen på internet med deltagande världen över har sju mer eller mindre kvalificerade byggnadsverk utsetts. Se mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldens_sju_nya_underverk
Min egen definition av ett "världens underverk" är:
När man står framför det, så förstår man inte hur det varit mänskligt möjligt att skapa det.
Eftersom maximalt sju får utses, så ser den lista jag format under mina resor ut som följer:
- Ankor Wat i Kamboja- inklusive kringliggande tempel http://sv.wikipedia.org/wiki/Angkor_Wat
- Kinesiska Muren - http://sv.wikipedia.org/wiki/Kinesiska_muren
- Machu Picchu i Peru - inklusive inkaleden http://sv.wikipedia.org/wiki/Machu_Picchu
- Pyramiderna i Egypten - inklusive Giza, Sakkara och Dashur http://sv.wikipedia.org/wiki/Pyramider och http://sv.wikipedia.org/wiki/Dahshur
- Terrakottaarmén i Kina - http://sv.wikipedia.org/wiki/Terrakottaarm%C3%A9n
- Kappadokien i Turkiet - http://sv.wikipedia.org/wiki/Kappadokien
Detta var sex stycken. Nu återstår att se om Taj Mahal kvalificerar sig som nummer sju?
Sjuk och ensam i främmande land
Agra, Uttar Pradesh, Indien
Var fortsatt sjuk idag, men kroppsligt lite bättre.
Psykiskt var jag dock sämre, kände mig ensam och började tycka synd om mig själv. Läste klart "Män som hatar kvinnor" och sörjde att den tagit slut.
Jag längtar inte efter andra travelers sällskap, utan tror att jag för första gången under resan längtar hem lite grann.
Insåg att detta var det perfekta tillfället att ta fram en påse "Salt och Blandat" som jag hade med mig från Sverige. Köpte den med en baktanke om att jag nog en dag skulle behöva en nostalgisk påminnelse om Sverige.
Den har legat nerpackad längst ner i min ryggsäck och jag hade i stort sett glömt bort den.
Avnjöt raskt halva påsen och kände mig genast bättre. Salmiaken smakade underbart. Med tanke på att jag svettats en del sög min kropp tacksamt till sig saltet.
Tänk vad lite godis kan hjälpa upp humöret?!
Hör musik från nedervåningen. När strömmen plötsigt går så slocknar lampan. Det tar ett hjärtslag innan musiken också slutar.
Sedär - ett exempel på att ljuset färdas snabbare än ljudet.
Var fortsatt sjuk idag, men kroppsligt lite bättre.
Psykiskt var jag dock sämre, kände mig ensam och började tycka synd om mig själv. Läste klart "Män som hatar kvinnor" och sörjde att den tagit slut.
Jag längtar inte efter andra travelers sällskap, utan tror att jag för första gången under resan längtar hem lite grann.
Insåg att detta var det perfekta tillfället att ta fram en påse "Salt och Blandat" som jag hade med mig från Sverige. Köpte den med en baktanke om att jag nog en dag skulle behöva en nostalgisk påminnelse om Sverige.Den har legat nerpackad längst ner i min ryggsäck och jag hade i stort sett glömt bort den.
Avnjöt raskt halva påsen och kände mig genast bättre. Salmiaken smakade underbart. Med tanke på att jag svettats en del sög min kropp tacksamt till sig saltet.
Tänk vad lite godis kan hjälpa upp humöret?!
Hör musik från nedervåningen. När strömmen plötsigt går så slocknar lampan. Det tar ett hjärtslag innan musiken också slutar.
Sedär - ett exempel på att ljuset färdas snabbare än ljudet.
Strömavbrott är mycket vanliga här i Indien. Så vanliga att man räknar med dem och ibland är det helt enkelt planerat att ha strömmen avstängd några timmar per dag.
Kände mig bättre på kvällen och bestämde mig för att besöka Taj Mahal nästa dag och åka vidare dagen efter.
Förkylt!
Agra, Uttar Pradesh, Indien
Igår bröt förkylningen ut med ont i kroppen och feber.
Beslutade att denna dag skulle jag vara helt orörlig och ligga i sängen och läsa hela dagen.
Dagen innan hade jag börjat läsa Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" och direkt sugits in i handlingen. En perfekt bok att sjunka in i och bara låta timmarna gå.
Träffade inte många personer denna dag, utan spenderade den i sällskap med Martin Blomqvist och Lisbeth Salander. Läste 450 sidor i denna 550-sidiga bok under dagen.
På eftermiddagen äter jag en måltid på hotellets uteservering på tredje våningen. Jag är ensam gäst just då. I ögonvrån ser jag en hund närma sig mitt bord.
I nästa stund sträcks en snabb hårig liten hand in över min tallrik. Den tjuvaktiga apan lyckas endast snappa åt sig en gaffel, som han snabbt släpper. De tre aporna beger sig vidare till granntaket när jag hötter efter dem.
De är väldigt söta och kul att titta på, men jag har i stort sett slutat slita fram kameran, då de är en så vanlig syn.
I det här landet måste man förr eller senare mentalt katigorisera dem som skadedjur precis som hundar, råttor och vissa fåglar.
På kvällen var det naturligtvis ovanligt bullrigt utifrån gatan. Någon sorts skrällande musikaliskt tåg gick förbi fram och tillbaka utanför hotellet.
En uppklädd ung man till häst verkade vara huvudperson. Hotellpersonalen meddelade att det ingick i bröllopsförberedelserna att brudgummen skulle besöka sin blivande brud på detta sätt. Om jag nu fattat det hela rätt?!
När man är sjuk blir sådant här oljud extra störande.
Igår bröt förkylningen ut med ont i kroppen och feber.
Beslutade att denna dag skulle jag vara helt orörlig och ligga i sängen och läsa hela dagen.
Dagen innan hade jag börjat läsa Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" och direkt sugits in i handlingen. En perfekt bok att sjunka in i och bara låta timmarna gå.
Träffade inte många personer denna dag, utan spenderade den i sällskap med Martin Blomqvist och Lisbeth Salander. Läste 450 sidor i denna 550-sidiga bok under dagen.
På eftermiddagen äter jag en måltid på hotellets uteservering på tredje våningen. Jag är ensam gäst just då. I ögonvrån ser jag en hund närma sig mitt bord.
I nästa stund sträcks en snabb hårig liten hand in över min tallrik. Den tjuvaktiga apan lyckas endast snappa åt sig en gaffel, som han snabbt släpper. De tre aporna beger sig vidare till granntaket när jag hötter efter dem.De är väldigt söta och kul att titta på, men jag har i stort sett slutat slita fram kameran, då de är en så vanlig syn.
I det här landet måste man förr eller senare mentalt katigorisera dem som skadedjur precis som hundar, råttor och vissa fåglar.
På kvällen var det naturligtvis ovanligt bullrigt utifrån gatan. Någon sorts skrällande musikaliskt tåg gick förbi fram och tillbaka utanför hotellet.
En uppklädd ung man till häst verkade vara huvudperson. Hotellpersonalen meddelade att det ingick i bröllopsförberedelserna att brudgummen skulle besöka sin blivande brud på detta sätt. Om jag nu fattat det hela rätt?!När man är sjuk blir sådant här oljud extra störande.
Taj Mahal från baksidan
Agra, Uttar Pradesh, Indien
I förrgår steg jag upp 04.45. Det blev en del riv och slit om platserna, men vi fick bra sittplatser och behövde inte trängas. Sov ganska dåligt på tåget. Stördes ovanligt mycket av ljudnivån. Ibland finner jag detta land alltför bullrigt.
Anlände till Agra trött, men hittade snabbt ett acceptabelt hotell precis vid Taj Mahal och med viss utsikt över mausoleet. Min första glimt!
Gillar hotellchefen Guedo, en cool muslim som uppskattar möten med västerländska backpackers.
Fransyskorna skall vidare nästa dag och bav sig av för att besöka Taj Mahal. Själv kände jag att har jag rest runt halva jordklotet för att se denna byggnad, så vill jag vara pigg och fräsch för den upplevelsen. Så jag hoppade över inträdet denna dag.
Tog istället en lite planlös promenad längs med yttermuren och hamnade på baksidan. Betalade för en båtfärd over floden och beundrade Taj Mahals baksida.
Fortsatte den planlösa promenaden och hamnade i en liten by där cirka tio barn blev väldigt upphetsade när de fick se mig. De skrek och följde efter mig ut ur byn. När jag tog fram min kamera visste entusiasmen inga gränser. 
Efteråt fick jag anledning att funderar på hur de uppfattar mig och vem eller vad de tror att jag är. Tror knappt att de uppfattar mig som en människa. De gjorde allt de kunde för att locka fram reaktioner från mig. Det slutade med att de kastar sten efter mig. Men då sa några gamla kvinnor till dem på skarpen.
Sedan sökte jag mig tillbaka mot floden och fick precis som denna kille åla mig under ett taggtrådsstängsel för att komma ner till den. Såg även gamla kvinnor och vuxna män ta samma väg. Myndigheter kan bestämma sig för att stänga av flodstranden, men människor finner alltid ett sätt att fortsätta leva sina liv som de alltid har gjort.
Såg vad jag tror är en biätare.
Hittade slutligen en järnvägsbro tillbaka över floden till Agra.
Åt middag med fransyskorna och sa hej då. Trodde innan att jag skulle vara för trött för umgänge, men hade riktigt trevligt.
Trots att jag trivdes börjar jag känna mig trött på ytligheten i kontakten med andra backpackers. Samma frågor och samma sociala spel hela tiden.
Kanske är jag bara trött och känner av en latent förkylning?
I förrgår steg jag upp 04.45. Det blev en del riv och slit om platserna, men vi fick bra sittplatser och behövde inte trängas. Sov ganska dåligt på tåget. Stördes ovanligt mycket av ljudnivån. Ibland finner jag detta land alltför bullrigt.
Anlände till Agra trött, men hittade snabbt ett acceptabelt hotell precis vid Taj Mahal och med viss utsikt över mausoleet. Min första glimt!
Gillar hotellchefen Guedo, en cool muslim som uppskattar möten med västerländska backpackers.Fransyskorna skall vidare nästa dag och bav sig av för att besöka Taj Mahal. Själv kände jag att har jag rest runt halva jordklotet för att se denna byggnad, så vill jag vara pigg och fräsch för den upplevelsen. Så jag hoppade över inträdet denna dag.
Tog istället en lite planlös promenad längs med yttermuren och hamnade på baksidan. Betalade för en båtfärd over floden och beundrade Taj Mahals baksida.
Fortsatte den planlösa promenaden och hamnade i en liten by där cirka tio barn blev väldigt upphetsade när de fick se mig. De skrek och följde efter mig ut ur byn. När jag tog fram min kamera visste entusiasmen inga gränser. Efteråt fick jag anledning att funderar på hur de uppfattar mig och vem eller vad de tror att jag är. Tror knappt att de uppfattar mig som en människa. De gjorde allt de kunde för att locka fram reaktioner från mig. Det slutade med att de kastar sten efter mig. Men då sa några gamla kvinnor till dem på skarpen.
Sedan sökte jag mig tillbaka mot floden och fick precis som denna kille åla mig under ett taggtrådsstängsel för att komma ner till den. Såg även gamla kvinnor och vuxna män ta samma väg. Myndigheter kan bestämma sig för att stänga av flodstranden, men människor finner alltid ett sätt att fortsätta leva sina liv som de alltid har gjort.Nere vid flodstranden fick jag en ny vy av Taj Mahal snett bakifrån.
Såg vad jag tror är en biätare.Hittade slutligen en järnvägsbro tillbaka över floden till Agra.
Åt middag med fransyskorna och sa hej då. Trodde innan att jag skulle vara för trött för umgänge, men hade riktigt trevligt.
Trots att jag trivdes börjar jag känna mig trött på ytligheten i kontakten med andra backpackers. Samma frågor och samma sociala spel hela tiden.
Kanske är jag bara trött och känner av en latent förkylning?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)