Vandring i Himalaya

Pokhara, Nepal

Träffade det franska paret Marjori och Patrick för en rejäl ägg&bacon-frukost.
Sedan delade vi en taxi till utgångpunkten Nayapul. Tog drygt en timme att komma dit.

Vandringsområdet heter Annapurna och min vandringsrutt ”The Ghandruk Ghorepani Circuit Trek”. En 4-5 dagars rundtur, där högsta punkten är 3200 meter över havet (=m.ö.h.).

Himalaya-vandring – Dag 1 – 2008-04-01
Nayapul 1070 m.ö.h. - Ulleri 1960 m.ö.h.

Tog ett ”före”-foto stående på en hängbro och konstaterade att det inte var ett aprilskämt att jag skall vandra i Himalaya i fyra dagar.
Vandring började över plan mark. Förlorade kontakt med det franska paret, då de gick i en snabbare takt och inte ville ha lika många tepauser som jag.
Stigen gick längsmed en flod som skurit djupt genom berget. Människor odlade i trappstegsfält utefter bergssidorna. Små byar och enstaka hus fanns hela tiden innom sikte i det öppna landskapet. Fram till lunch njöt jag av varje steg jag tog.
Vandringen var meditativ och ett lugn infann sig. Fick bekräftat att vägen alltid är viktigare än målet - att nuet alltid är viktigare än framtiden. Ett måls främsta uppgift är att ge nuet en riktning.

Efter lunch gick det brant uppför – över femhundra höjdmeter. Det började blåsa och regna. Mitt meditativa tillstånd övergick i trötthet. Passerade och passerades av andra vandrare.
Alla hälsande varandra, oavsett nationalitet, med den nepalesiska hälsningsfrasen ”Namastee!”. Började känna igen vissa både från vägen och te-pause-ställena.
Här irländska Metthew, hans nepalesiska guide Radj samt italienska Marco. Vi tog skydd för regnet.

De flesta jag träffade skulle göra en tio-dagars trekk till Annapurna Base Camp (4130 m.ö.h.), dvs så nära det går att komma Himalayatoppen Annapurna South (7219 m.ö.h.) utan avancerade bergbestigarutrustning.
De flesta hade guide med sig. Men bara några få hade bärare och då var det alltid fråga om grupper. Blev imponerad av hur mycket vissa kunde bära. Denna man bar säkert fyra till fem gånger mer än jag själv. Man kan tycka synd om dem, men troligen är han glad åt att ha ett jobb.

Stannade i Ulleri för kvällen. Visade sig att alla övernattningsställen var i stort sett identiska hela vandringen igenom. Enkla rum med endast säng, ett samlingsrum med en central kamin man samlades kring och även kunde hänga kläder på tork. Samma meny överallt.

Det var riktigt gemytligt, men jag kände mig trött och bröt tidigt.

Himalaya-vandring – Dag 2 – 2008-04-02
Ulleri 1960 m.ö.h. – Ghorepani 2750 m.ö.h.

Fick min första skymt av Annapurna South på morgonen. Och kunde beundra utsikten längs med vägen vi vandrat dagen innan. Slog mig ihop med Mathew och Radj. Vi vandrade tillsammans hela dagen.
Kändes tyngre denna dag av flera anledningar; det var mer konstant uppför, altituden tog sin tribut, gårdagens vandring satt i och jag fick inse att tre veckors förkylning gjorde att jag inte var i bästa form.
Njöt ändå och tog det lungt.

Vi gick genom blommande rhododendronskogar i rött och rosa. För mig är rhododendron vackert blommande buskar, som min pappa odlar.
Att se stora tjocka rhododendronträd, och i sådana mängder, var fantastiskt. Det fanns också stora mangnoliaträd. Önskade att min pappa varit med där.
Visade sig vara helt rätt tid för dem. Alla stod i full blom.
Trots att jag tog mängder med kort på rhododendronträden, tycker jag ingen bild gjorde dem rättvisa. Så det blir ingen enskild trädbild, men de syns på flera bilder nedan.

Jag fortsatte träffa folk jag lärt känna dagen innan. Här Chelsea och Deven från USA och deras guide Prokras.

Och jag lunchade med norska Venke och Ole.

Mattheten satt i hela dagen, så jag tog regelbundna pauser. Tidig eftermiddag kom vi fram till Ghorepani och tog in på ”Super View Guesthouse”. Tjugo minuter senare svepte en häftig hagelskur in och det fortsatte hagla större delen av kvällen. Skönt att vi slapp vandra i det! Enligt guiderna var det ovanligt med regn och hagel denna tid på året.

Matthew, som utbildat sig inom ”reiki healing” och ”African reflexology”, gav mig en healing-session för att jag skulle få mer energi. Varför inte? Kändes lite underligt, men helt okej.
Somnade redan vid åtta-tiden.

Himalaya-vandring – Dag 3 – 2008-04-03
Ghorepani 2750 m.ö.h. – Tadipani 2620 m.ö.h.

Kombinationen av Matthews healing och elva timmars sömn gjorde att jag kände mig mycket bättre på morgonen. Natten hade varit kall och morgonen var kristallklar med fina vyer. ”Super View Guesthouse” gjorde verkligen skäl för namnet. Bilderna nedan är tagna åt tre olika håll. Lägg märke till rhododendronskogen i förgrunden.Var rädd för slask efter det intensiva haglandet. Att mina gympadojor skulle bli genomblöta, men det gick bra.

Dagens vandring gick upp och ner, upp och ner, upp ochner. Totalt 580 uppför och 710 nerför. Min matthet kom tillbaka, så jag tog det lugnt även idag.

Köpte mig en vandringsstav som verkligen hjälpte till, speciellt nedför.
Slog fortsatt följe med Matthew och Radj.

Nådde den högsta punkten på min vandring – Deurali Pass - 3210 m.ö.h.

Blev en kort dags vandring och jag var inte lika trött som dagen innan, när vi kom fram till Tadipani. Åter igen kraftiga hagelskurar på sen eftermiddag.

Himalaya-vandring – Dag 4 – 2008-04-04
Tadipani 2620 m.ö.h. - Nayapul 1070 m.ö.h.

Vaknade kvart i sex efter en natten med bara någon plusgrad i rummet. Utanför gick solen precis upp.Mådde alldeles utmärkt och åt en rejäl frukost. Sa hej då till Matthew, Radj, Ole och Venke. De skulle vidare uppåt till Annapurna Base Camp, medan jag skulle tillbaka till utgångspunkten. Gav dem en massa snacks jag själv inte konsumerat; jordnötsmör, degestivekex, pistagenötter och trekker-mix (=olika sorters nötter och russin). Lämnade dessutom kvar två smutsiga t-shirts och lite annat på rummet. Lät personalen avgöra vad de ville behålla respektive slänga.
Gav mig av ensam av 07.20 med lätt ryggsäck och ett gott humör.

Vägen gick spikrakt nedåt. Kände mig stark, även om jag också för första gången hade träningsvärk, främst i vaderna.
Enligt min vandrings-guidebok var det två dagars trekking (3 timmar + 5 timmar) till Nayapul. Hade lärt mig att t vanligen var väl tilltagna, men förberedde mig ändå på en lång dags vandring.
Kvart över nio var jag framme vid första delmålet och hade åter en strålande utsikt upp mot Himalayas toppar.

Jag njöt mycket av fjärde dagens vandring. Främst eftersom jag inte kände av den tidigare mattheten, men också därför att det var soligare och varmare.Halva dagen gick brant nedför, medan sista delen av fjärde dagens vandring gick över plan mark, vilket är såå mycket behagligare än uppför eller nedför. Att gå brant uppför eller nedför är energikrävande, dessutom måste man hålla ögonen på stigen hela tiden, vilket är koncentrationskrävande. Ett litet felsteg och du sitter där med en stukad ankel. Att vandra på plan mark är meditativt och man kan se sig omkring medan man går, även om det inte ger samma belöning i form av fantastiska utsikter. Inser att jag inte är någon hängiven bergsbestigare utan mer en ... vandringsman.

Såg inga vilda djur under hela min vandring, mer än fåglar. Men däremot en del av det dagliga livet i Himalayas hus och byar. Människor och husdjur, arbetande och lekande.

Allt som används måste bäras dit antingen på ryggen eller med åsna.
Skall man bygga ett hus måste man ha exempelvis armeringsjärn och slangar. Man ser alla möjliga och omöjliga saker som transporteras upp. De har speciella bärburar för levande höns.

Genuin vänlighet möter en på vägen, främst i form av ett ”Namastee!”. Barnen lägger dessutom ofta till ett ”Gimme sweet!”

Trots att jag tog det mycket lugnt kom jag fran till Nayapul redan strax efter två. Tog ett ”efter”-foto vid samma bro jag tog ”före”-fotot.

Kan verkligen rekommendera att vandra i Nepal. Otroligt vackert, frisk luft och varma människor. Dock är det kasst käk, riktigt kallt och tuffare än jag förväntade mig. Men tar man det lugnt kan nästan alla klara det. Jag mötte turistande barnfamiljer som glatt vandrade på.

Tog en taxi tillbaka Pokhara och åt en rejäl biff på kvälllen.