Ett besök i Tibet

Chengdu, Kina

China Airlines plan lämnade Kathmandu på förmiddagen. Inte med destination Chengdu, som jag trodde, utan det visade sig att vi skulle mellanlanda i Lhasa i Tibet.

Sikten var mycket klar och molnen i stort sett obefintliga.
Resan började över de gröna bergen runt Kathmandu. Sedan flög vi över Himalayas vita toppar.
Detaljrikedomen var fantastisk. Det gick att se hur glaciärer sakta har runnit utför vissa berg och hur laviner dragit fram på andra ställen. - Mäktigt! När vi lämnade Himalaya bakom oss, så övergick det vita till en jämn gråbrun färg. Allt fram till och med Lhasa är brungrått: berg, öknar, fält och hus. Endast några stora gröna floder bryter färgmonotonin.Samtliga var tvungna att gå av planet i Lhasa och ta med sitt handbagage. Under en timmes tid slussades vi sedan genom den ena kontrollen efter den andra i den ödsliga flygterminalen. Vi bildade långa köer vid varje station och en munter stämning spred sig bland resenärerna (i alla fall bland oss icke-kineser) över den formidabla byråkratin.

Det började med att vi fick fylla i inresehandlingar och sedan gå genom passkontrollen. Därefter genom tullen, som både lyste igenom vårt handbagage och tittar igenom det manuellt. Sedan vidare till incheckning där vår tidigare flygnings boardingkort byttes ut mot ett nytt. Efter det en säkerhetskontroll för ombordstigning, där de åter lyste igenom handbagaget + skor och kroppsvisiterar samtliga. Vattenflaskor, som vi fick på planet tidigare, beslagtogs.
Slutligen gick vi tillbaka till gaten, där våra boarding-kort kollade och vi fick åter stiga in i planet. Där uppstod viss förvirring, när hälften av passagerarna satte sig på sina gamla platser och hälften på sina nya.
Tror att den stackars personalen på Lahsas folktomma flygplats desperat letar efter något att göra. Varje tillfälle välkomnas. Nedan en stängd souvenirbutik.
Jag kom till Lhasa och Tibet i alla fall!

När vi sedan anlände till Chengdus flygplats gick allt smidigt, eftersom vår resa nu förvandlats till en inrikesflygning.

På flygbussen in till centrala Chengdu kom jag i samspråk med en kines vid namn Hu Ming. En ung man som visade sig vara bade trevlig och hjälpsam. Han hjälpte mig få tag på en taxi och hängde med för att hitta hotellet.
Sedan gick vi på en lokal hot-pot-restaurang. Jag var den enda icke-kinesen bland säkert två hundra gäster, utan att det väckte någon uppmärksamhet. Skönt!
Hot-pot är en rätt där man har en kokande gryta på bordet och slänger i lite allt möjligt från skålar. När det kokat en stund, fiskar man upp och avnjuter det. Regionen Sichuan (som jag befinner mig i) är känt för att vara ett det riktigt finsmakarstället i det matälskande landet Kina.
För min del var orginal-hot-pot alltför starkt, så vi fick en sissy-variant med två sorters kokande buljong - en stark och en mild. När Hu Ming beställde sa jag att jag äter vad som helst. Mängder med olika fat och skålar ställdes fram, bland annat lotusrot (gott!), anktarmar (helt okej!) och komage (alltför segt!). För första gången denna resa fick jag nytta av min bok "PointIt". En bok med bilder av allt mellan himmel och jord. När han skulle förklara vad vi åt kom bilderna av inälvor väl till pass. Anser att jag åt en värdig första måltid i Kina och hade en trevlig första kväll. Tyvärr drar Hu Ming iväg till Hong-Kong imorgon, så honom ser jag inte mer (... denna gång).