Sista turistdagen i Nepal

Kathmandu, Nepal

Sedan jag kom tillbaka från vandringen, har jag för första gångerna denna resa haft en släng av hemlängtan.
Vet inte om det är något som naturligt drabbar mig efter drygt två månader på resande fot eller om det är för att jag nu börjar se slutet på min resa?
Tror det är en inställningsfråga. Har man två veckor, så är man inställd på det och har man sex månader, är man inställd på det. Kanske går det över av sig själv? Kan inte påstå att jag lider direkt.

Såg till att denna sista heldag i Nepal ordentligt besöka “Durbar Square” i centrala Katmandu. Jag var där 27 mars, men var då inte på humor att göra detta världsarv ordentligt.
När jag kom fram blev jag påhoppad av samma guide som senast jag var där. Med skillnaden att jag nu med glädje accepterade hans tjänster.

Durbar Squares historia går tillbaka till 1200-talet och det kryllar av temple, magnifika blandat med små obetydliga. Ett tidigare kungliga palats ligger också här.
Min guide, Toya, berättade om platsen i korta anekdoter och rapsodiska historiska mini-bilder. Fick aldrig någon övergripande bild varken av torgets historien eller hur de olika byggnaderna relaterade till varandra. Men han var helt ok.

Några axplock av det han berättade:

• Detta är det temple som hippisarna satt och rökte braja vid på sextiotalet. Det lokala namnet idag är “The Hippi Tempel”.

• Vi besökte byggnaden där “Kumari” eller “The Living Goddess” bor. En flicka som från 2-4 års ålder fram till puberteten inkarnerar en levande gudinna. Sedan pensioneras hon och ersätts med en ny. Hon erhåller pension från nepalesiska staten resten av livet. Barnarbete kallar jag det! Hon gjorde ett framträdande när vi var där. En flicka i tioårsåldern stack fram huvudet från tredje våningen i fyra sekunder och lyckades se uttråkad ut under den tiden. Ingen fotografering av henne tilläts. Bifogar istället en bild av gudinnan Kali, som pryder byggnaden.
• Torgets kamasutratempel byggdes därför att den dåvarande kungen tyckte att Nepal behöved fler invånare. Invånarna var alltför inriktade på religion och för lite på det världsliga. Och det fungerade – befolkningen har växt rejält sedan dess.
• Vid denna Shiva-relief avrättades brottslingar förr i tiden. Kan man kalla det människooffer? Fortfarande idag så är det farligt för hinduer att ljuga i närheten av reliefen.
• Det före detta kungliga palatset var stängt, pga måndag. Men min guide fixade så jag kunde kika in på förgården.

På väg hemmåt ramlar jag på en politiker från kongresspartiet som står och valtalar.
På kvällen besökte jag en massör. Gjorde gott i mina ömma vader.

Nu är min tid i Nepal i stort sett över. Imorgon förmiddag flyger jag vidare till Chengdu i mellersta Kina, där jag skall leta upp världens största Buddha-staty. Känns bra att dra vidare.