Den Förbjudna Staden

Bejing, Kina

Åt frukost med Evan igår morse.

Sedan besökte vi "Den Förbjudna Staden". Det i historisk tid helt avstängda palatsområde där två kinesiska kejsardynastier levde hela sina liv.

Jag var där för fyra år sedan. Det är en plats väl värd att besöka flera gånger.

Vi gick över Himelska Fridens torgs hela längd för att komma fram till tempelområdet.

På torgets norra ände syns Maos porträtt över ingången till den Förbjudna Staden och på torgets södra ände ligger Maos mausoleum.

Framme vid Maoporträttet kom jag ihåg hur långt det är innan man kommer till palatsområdets huvudingång.

Förutom torget, som man kan betrakta som en förgård, är det ytterliggare två stora förgårdar.

Till höger en vakt som signalerar att jag inte får fotografera där.

Och nedan Maos mausoleum på Himelska Fridens torg, sett innefrån den Förbjudna Staden.

När vi kom fram hyrde jag en audio-guide, för att få mer kött på benen. Den var inte speciellt pedagogiskt upplagd, men gav en del.

Evan och jag insåg snabbt att vi gick i olika takt, så vi splittade på oss.

Det är ett mycket imponerande och intressant palatsområde, men jag blev märkligt melankolisk av att höra om alla intriger vid hovet.

Första-konkubinen som mördar tredje-konkubinens nyfödde son, enucker som spionerar och soldater som revolterar, etc.

Har för livlig fantasi för att klara av att höra om alla dessa tragiska levnadsöden samtidigt som jag går runt bland små levnadsutrymmen, öppna palatsgårdar och olika tempel . Även om hela området är stort, så måste det varit klaustrufobiskt att leva sitt liv där. Och under de omständigheterna.

Några exempel på utsmyckning. Jag undrar hur det mytologiska djuret uppstod som är en blandning mellan sköldpadda och drake?

Nedanstånde var en vanlig syn. Områdets omfattning tog sin tribut. Jag somnade själv till en stund, för att sedan vederkvicka mig med en glass.

Efter tre och en halv timmes besök tog jag det lugnt.

Både till lunch och middag åt jag dumplings av olika sorter. Jättegott! Serverad i klassikt flätad korg med sunkig gammal duk.

På kvällen satt jag och snackade med Evan på vårt hotell. Det är ett klassigt travellerställe, med en central servering, internetavdelning, DVD-hörna och biljardbord.

Ett av ämnena vi pratade om var varför personalen tog betalt i förskott. När Evan frågade en servitris, fick vi det generade svaret att eftersom alla västerlänningar ser likadana ut, så var det omöjligt för henne (och övriga personalen?) att hålla reda på vem som var vem.

Jag har hört tidigare att asiater har svårt att se skillnad mellan västeuropeer. Det motsatta gäller ju också – vi har ibland svårt att skilja asiater åt.

Evan och jag satt och funderade kring detta och tyckte att (rent objektivt?!) så är det svårare att skilja kineser åt, eftersom de har samma hårfärg, samma ögonfärg och samma ögonform. Medan västeuropeer skiljer sig åt på alla dessa punkter.

Vi kom fram till att det måste skilja sig åt i vad man tittar på i ett ansikte mellan asiater och västeuropeer.

För oss är det självklart att det är ovanstående detaljer vi tittar på. Asiater tittar kanske på andra saker, där de skiljer sig mer markant åt.

Spekulationer.