Igår blev det kallare och blåsigare under natten. Fick sätta på mig mer och mer kläder under nattens gång. Sov som en stock på morgonen och blev väckt av Jessis bultanden på min dörr.
Marknaden täckte en mycket större yta än jag förväntat mig. Vi insåg snabbt att vi inte kunde/ville hålla ihop, så vi bestämde att vi skulle ses på stranden framför marknaden 14.00.
Jag köpte ett bälte för 250 rps och ett par Crockers, troligen fake, för lika mycket. Mina flip-flops, som jag använder inne i hotellrum och när jag duschar, hade gått sönder samma morgon. Det var ungefär samma 5-10 sorts stånd över hela marknaden, inget stack ut.
Indierna gick det att pruta med, men de västerländska hippisarna, som också hade stånd, tog hutlöst betalt och gick inte ner i pris. Vid sextiden, när marknaden började stänga, gick priserna ner rejält.
Lyckades missa mina kompisar, trots att de varit där. Märker hur man saknar mobiltelefon vid sådana tillfällen.
Träffade Anne vid en resturang på beachen och hennes nyanlända Vingresor-rumskompis Kristina. En äldre bestämd och samtidigt osäker dam, som såg denna 14-dagars charter som ett stort äventyr. En bild på dem båda.
Anne och jag åt middag på ett ställe med ett bra live-band, inklusive en cool didgeridoo-musiker.Vi delade bord med fyra andra personer (två olika par) och efter att vi bytt artigheter på engelska, visade det sig att vi alla var svenskar. Goa är ett riktigt svensknäste.
Anne jobbar som controller på TeliaSonera, men är också utbildad kundalin-yoga-lärare. Hon känner min yoga-lärare i Stockholm. Världen är liten ... eller Stockholm är det i alla fall.
Vi bestämde att vi skulle åka till regionshuvudstaden Panaji och Old Goa tillsammans på fredag.
Ringde min mamma på kvällen och gratulerade på hennes 75-årsdag. Skönt att höra att allt var bra med dem där hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar