Jag - en Oshos lärjunge - Ashram Dag 1

Pune, Maharashtra, Indien

Vi var sexton personer som gick introduktionen igår. Elva länder var representerade, varav en ukrainska, en turk och tre indier. Bl a en riktigt cool sikh, Gurdev, från Punjab.

Vi är klädda i vinröd dräkt, vilket är obligatoriskt för alla på området.

Introduktionen började med några övningar i tre basala meditationer som förekommer i varje dags standardprogram:

• Osho Dynamic Meditation – En fysisk meditation som ges 06.00 på morgonen. Representerar den manliga energin – Yang
• Osho Kundalini Meditation – En avslappnande meditation som ges 16.15 på eftermiddagen. Representerar den kvinnliga energin – Yin. (Denna har inget med den kundalin-yoga jag går på i Stockholm, förutom den långa vilan på slutet)
• Evening Meeting – Ett kvällsmöte med dans, meditation och visning av videotal av Osho som ges 18.40

Dessa meditationer hålls i den stora pyramiden. En hel massa andra meditationer och kurser förekommer också, vissa med fritt inträde och andra som man får betala för.
Kurserna ges på olika platser i de cirka 25 byggnader utspridda över området. Ofta har byggnaderna pyramidtak och alla är i svart sten, enligt Oshos instruktioner.
Under den tre timmar långa presentationen nämndes Oshos namn bara 8-10 gånger, men i två övningar skulle man skrika Osho. Inte för att han använde det namnet, utan därför att det är ett vanligt zenord.
Vi uppmanades att gå på så mycket eller lite som vi själva kände för, det enda vi inte skulle missa var kvällsmötet, som är själva kärnan i verksamheten. Då är alla klädda i vitt och all verksamhet på området stänger, inklusive alla grindar.
Regler för hur man uppträder, vad man får och inte får göra gicks igenom, bland annat råder fotoförbud på hela området. Bilden ovan på några av kursdeltagarna tog jag i smyg på den allmänna vägen mellan de två områdena.
Vid kvällsmötet gäller reglerna extra stränga för hur man får och inte får uppträda, bl a får man absolut inte hosta eller nysa, då måste man genast lämna lokalen.

Klädkoden är vinröd under hela dagen inne på området. Utanför området skall man helst bära vanliga kläder, men man ser hela tiden folk bära den vinröda klädseln utanför också. Helt vit klädsel gäller för kvällsmötena. Efter kvällsmötena gäller valfri klädsel.

Jag åt lunch med några av mina medkursare. Fixade lite praktiska detaljer efter lunch och gick runt i min vinröda munkkåpa. Såg den tysta presentationsturen, med dubbla led av personer i vanliga kläder, som gick genom området. Fick en skarp insikt av vi-dom-tänkande. Dagen innan var det jag som gick där och såg dessa ”sektmedlemmar” i sina vinröda kåpor. Nu sitter jag i en vinröd kåpa och ser dessa mindre vetande, som försöker förstå och tolka vad de ser. En aha-upplevelse på ett djupare plan än bara intellektuellt.

Allt är mycket välorganiserat. Varenda praktisk detalj har en enkel lösning. Med tanke på hur rebellisk Oshos lära är, så är det lite komiskt. Han överlämnade nog till sina lärjungar att lösa det världsliga.

Deltog i Kundalini-meditationen, som var avslappnande. Trots de noggranna instruktionerna om vad man inte fick göra, så hördes flera hostningar, personer låg och snarkade vid avslappningen, en gång ringde en mobiltelefon och en ljudlig diskantfis trumpetades ut vid den absoluta tystnaden. Antar att det är oundvikligt när cirka 300 personer samlas.

Den stora pyramiden är riktigt pampig, både utanpå och inuti. En stor samlingssal med svala marmorgolv och insidan av pyramidtaket som sträcker sig uppåt.

Kvällsmötet kändes högtidligt med alla vitaklädda mäniskor som går upp till pyramiden. Uppskattar att vi är cirka 1000 personer på området totalt och att cirka 800 av dessa deltar på kvällsmötet. Denna bild har jag skannat från tidningen ”Osho times”, som kommer ut en gång i månaden.

Mötet börjar med musik och dans. Musiken blir vildare och plötsligt stannar den. Alla skriker ”Osho!” en gång, sedan fortsätter musiken. Detta upprepas några gånger.

Det är nu insikten når mig i magen, som ett knytnävsslag, något jag redan tidigare insett på ett intellektuellt och resonerande plan: - Kvällsmötet är en helt igenom religös cermoni!

Visst innehåller den meditationer och en del övningar, men att beskriva eller bortförklara det som något annat än en religös dyrkan av Osho, är ren bullshit!

Varför ropar vi till inga andra zen-ord än "Osho"? Kan ge ännu fler exempel på min ståndpunkt, men det skulle troligen vara meningslöst att ge sig in i en diskussion med en Osho-anhängare om detta.
Sista gången när musiken slutar så skriker alla i extas ”Osho!” -”Osho!” -”Osho!”, sammanlagt tre gånger.
Sedan började en videovisning med Osho, som pratar med sin viskande, väsande stämma, där han har långa mellanrum mellan orden. Det är intressant att lyssna på honom, men svårt att uppfatta vad han säger. Han har viss humor. Jag somnar till ett tag. När han har talat färdigt, blir alla som galna. Det påminner om frikyrkornas tungomålstalande.
Jag blev riktigt illa berörd, personerna runt om mig dyrkade Osho. Efteråt kände jag mig nersmutsad och behövde snacka igenom min upplevelse med någon.
Lyckligtvis hjälpte Shabana mig med debreefingen.

Bestämde mig för att sova länge för att smälta detta. Aldrig att jag kommer ge denna sekt mer än nödvändigt av mina pengar. Kommer inte bo på ashramet eller betala för några extra kurser.