Antal steg: 13.557
Gick ner till stranden här i Candolim och vandrade norr ut. Stranden är fylld av charterturister, barnfamiljer, inhämska turister, försaljare, tiggare, resturang-inkastare, massörer, m. fl. Den mest udda servicen som erbjuds är öron-rensning.
När jag vandrat till strandens nordligaste punkt, ca 4 km, hade jag passerat förbi Calangute och Baga beach. Tog en bild.
Dessa stränder kunde lika gärna ligga på Kanarieöarna. Nästan inget sticker ut som specifikt indiskt, utan de är mest fokuserade på restauranger, diskon, party och charterturism.Vandrade vidare norrut till Anjuna beach. Känd för sin stora onsdagsmarknad.
Har läst om den i flera böcker om Goa, bl a Carl-Johan Vallgrens debutroman "Nomaderna" (där huvudpersonen sitter och säljer tibetanska smycken i mitten av 80-talet) och i Carina Rydbergs "Den högsta kasten" (där hon besöker marknaden i mitten av 90-talet). Planerar att besöka den kommande onsdag.
Anjuna beach har lite mer karaktär. Mer avslappnad och mindre trångt. Förvånade mig oerhört att se en indiska vara top-less. Tolkar det som att Indien börjar bli mer avslappnat. Men det är totalt otänkbart någon annanstanns än i Goa och knappt ens här, tror jag.
Ett indiskt inslag är dock korna som fritt går runt på stranden.
Träffade Anne på en strandservering i Anjuna. Hon är en finsk dam bosatt i Sverige, som satt bredvid mig på flyget ner. Vi åt middag tillsammans, bytte e-mail-adress och sa att vi kanske skulle ses senare. Hon är här på en två veckors ospecificerad charter.
Jag stannar en natt till i min bekväma men ödsliga sovsal, får se om det dyker upp några fler denna kväll.
Imorgon drar jag vidare till Arambol beach. Det är Goas nordligaste beach och den som lär vara mest backpacker- och hippiaktig, enligt min guide-bok. Vill ha en mer tillbakalutad atmosfär, med bättre möjligheter att träffa andra backpackers och där lokalbefolkningen inte är fullt så avtrubbade gentemot oss turister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar