Bussfärden från helvetet

Hampi, Karnataka, Indien
Är framme i Hampi, men att ta sig hit var en pärs.
Vi köpte:
Biljetter för sovplats i lyxbuss från Mapusa till Hampi, avgång 18.00 med ankomst 05.00.
Vi fick:
En bussresa från Mapusa 18.30 till Panaji, cirka 30 minuter. Osäker väntan I Panaji på en asfaltsplan fylld med bussar, där ingen visste när eller varifrån bussen till Hampi skulle gå. Vi var en ganska stor grupp med turister som väntade på bussen till Hampi, så det var ingen risk att missa den. Det spreds rykten inom gruppen (det blir så vid dålig information) om att en buss som redan stod där troligen var den rätta och sedan att det skulle komma en buss till. Vi samlas kring den stängda bussen.
En grupp med ryssar lyckades pricka in varje kliché som finns om dem: De reser i grupp, kan ingen engelska, alla super kopiöst (genom att dricka sprit ur en flaska och läsk ur en annan, sedan blanda i munnen), tjejerna klär sig "slampigt" (eller anpassar inte klädseln efter situationen).

Efter två timmar kommer en buss och den stängda bussen på plats öppnas. Det är omöjligt att veta vilken buss som gäller och det finns inga biljettkontrollanter utanför bussen, utan biljetterna kollas först inne i bussarna, vilket skapar kaos. Anne och jag går först till fel buss.
Dock - inga dubbelbokningar förekom, trots att en del passagerare försöker lägga beslag på första bästa lediga plats, så skötte sig personal inne i bussen. Bussen gav sig iväg cirka 21.00. Lyckligtvis hamnar de fulla ryssarna i den andra bussen.
Det är trångt och varmt. Vägen är så usel att det är omöjligt att sova, för vid varje gupp flyger man upp 10-15 centimeter och dunsar ner igen. Vilket inträffar var tionde minut. Den en och en halv timme sömn jag fick var utspridd och jag drömde vid något tillfälle att jag var på nöjesfält och åkte flygande matta.
Vid flera tillfällen fylls bussen med avgaser. En gång står den stilla tillsammans med andra bussar, vars avgasrör går rakt in i vår buss. När jag inte står ut längre och bara måste lämna bussen, börjar den röra på sig.
Vi kom fram 09.40.
Aldrig mera nattbuss i Indien (och detta var ändå en lyxbuss, hur skulle det då inte vara att åka lokalbuss samma sträcka). I fortsättningen tar jag tåget!