Gav mig vidare tidigt på morgonen från Udaipur till Pushkar.
Varför mådde jag så mycket bättre igår, än dagen innan?
Vad är det som gör att jag är down ena dagen men uppåt nästa?
Sedär - en fråga som jag funderat på under min resa i detta land. Man har en hel del tid till att tänka!
Kom fram till att det, i det här fallet, är en kombination av skillnader mellan de två tillfällena:
- Igår valde jag aktivt att försöka vara mer i nuet - Jag befann mig på ett tåg i rörelse framåt - Jag började tala med ett trevligt tyskt par på tåget - Jag satt och gick igenom mina anteckningar fran Oshos ashram och pusselbitar föll på plats. - Jag njöt av livet!
Det tyska paret (Theresa och Benedikt) och jag tog en autorickshaw från Ajmer tågstation till den lilla staden Pushkar med 15.000 invånare.
De är ute på en två veckors express-turist-tur i norra Indien, med alla transporter och hotell förbokade.
I Pushkar hade de bokat det lyxigaste rummet i ett supertrevligt hotell. Jag hade tur som fick ett rum, då det är konstant fullbokat.
När vi checkat in i våra rum och sedan träffades för att ta en promenad i Pushkar tillsammans, så mötte vi en traveler i läderhatt i receptionen. Han undrade om någon vill följa med på en gratis kameltur ut i öknen. Hans kompis hade blivit sjuk och det gick inte att avboka hennes plats. Ökenturen började två timmar senare och var inklusive övernattning.
Hmm .. inte mycket att tveka på, klart jag hänger med! (Men betalade naturligtvis min del.)
Så det var bara att vända i dörren och packa för en kameltur (?!).
Mitt ressällskap heter Daniel och är från Schweiz, en cool kille som tar livet lite som det kommer. Kamelförarna Rampal och Sohondi såg till att dessa stridskameler inte kastade av oss. Den unga arrangören och kamelägaren Dermo skulle möta upp oss på motorcykel senare på kvällen.
Vi lämnade Pushkar sen eftermiddag och red genom solnedgången.
Efter en fridfull ritt, inte direkt ute i öknen, snarare i indisk torr landsbygd, stannade vi vid ett litet hus. Det hade hunnit bli kolmörkt.
Där bjöd kamelägarens moster, Santos, oss på kvällsmat, te och fotoalbums-visning. 
Daniel visade sig vara filosofiskt lagd och vi kom in på djupa samtalsämnen under kvällen. Han berättade att en av anledningarna till att han åkte till Indien, var för att verkligen få tid att läsa Eckhart Tolles bok ”The power of now”. Exakt samma bok som jag har med mig och även en av anledningarna för mig att ge mig ut!
Jag njöt hela kvällen av den oväntade vändning denna dag tagit. När jag steg upp ur sängen på morgonen, visst jag inte att dagen skulle avslutas med kamelridning och en natt under stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar