När jag steg på bussen till Jaipur igår, blev jag snabbt adopterad av en grupp indiska studenter från University of New Dehli. De hade lov med anledning av Shiva-festligheterna.
Det visade sig att direktbussen till Jaipur gjorde ett oväntat en och en halv timmes stopp i Ajmer.
Min uppgivenhet över indiska transportmedels oberäknelighet, vändes till förtjusning när de hinduiska studenterna ville ha med mig på en utfärd till det islamiska sufi-helgonet Kwaja Muin-ud-din Chishtis grav. Det visade sig vara en av Indiens främsta muslimska pilgrimsorter.Jag bara hängde med, de fixade allt och höll mig informerad om vad jag skulle göra och absolut inte fick göra.
Det var skönt att se med vilket frejdig nit dessa hinduer gick igenom alla de muslimska riterna. Hinduismen inkluderar och accepterar verkligen alla andra religioner under sitt eget paraply.
Vår grupp gjorde allt tillsammans. Köpte offergåvor, täckte våra huvuden, höll på att bli lurade, blev välsingnade, offrade våra gåvor och knöt ett lycksnöre var vid graven (så vi fick önska oss något) .
Att för en gångs skull inte behöva ägna energi åt ta reda på saker eller förhandla priser var uppfriskande.
Bussen anlände till Jaipur två och en halv timme efter utsatt tid, dvs 21.30. Hatar att anlända till ett nytt ställe så sent. Alla billiga hotell i guidboken var fullbokade. Skönt att jag har mobiltelefon, så jag bekvämt kunde ringa dem i alla fall.
Fick bita i det sura äpplet och ringa ett av de dyrare hotellen. Valde det som jag visste att Theresa och Benedikt bodde på. Där fanns det rum.
De satt i baren när jag steg in i hotellet. Benedikt skrattade gott när han tittade på klockan och konstaterade att jag råkat ut för exakt samma försening som dem. Han frågade hur det totalt meningslösa väntandet i Ajmer varit, varpå jag drog vad jag varit med om.
Vi tog en öl tillsammans och kom överrens om att käka frukost tillsammans nästa morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar