Elefantsafarin imorse, som skulle börja 07.00, började 06.30. Tji frukost!
Delade elefant med två unga finska tjejer och en nepales.
Vi fick dessutom sällskap av ett elefantekipage till och hon hade en liten unge.
Trots att djungeln vimlade av elefanter och folk pratade högt, såg vi en hel del vilda djur. Bland annat två sorts hjortar, en krokodil, vildsvin och påfågel.
Trots att djungeln vimlade av elefanter och folk pratade högt, såg vi en hel del vilda djur. Bland annat två sorts hjortar, en krokodil, vildsvin och påfågel. 
Speciellt att se en påfågel som slagit upp sin solfjäder. Han dansade runt ropandes på en hona.Kul att se alla djuren, men den verkliga behållningen var att betrakta elefanterna och elefantungen. Ibland blev ungen rädd och gjorde ett speciellt ljud, varpå båda de stora elefanterna genast ser till att ungen hamnar mellan dem. De utstrålade båda en otrolig beskyddarinstinkt.
Efter turen tackade jag elefanten med en klase bananer.
Nu har jag ridit elefant! Vilket jag missade i Indien.
När jag kom tillbaka till hotellet fixade jag en flygbiljett till Pokhara imorgon eftermiddag. Mitt nästa stopp blir vandring i Himalaya. Pokhara är Nepals näst största stad och utgångspunkten för många vandringsleder.
Sedan fick jag reda på att elefanterna går ner till floden för att bada och dricka klockan elva varje dag. Och det fanns möjlighet att bada med dem! Inget att tveka på, satte på mig badbyxorna och drog dit.
Frågade en elefantförare om jag fick hänga på och det var helt ok. Det var en fantastisk känsla att sitta på elefanten och bli duschad. Lockade verkligen fram barnet inom mig. Även elefanterna njöt verkligen av badet, att bli skrubbade och få dricka.
Hädan efter skall mitt indiannamn vara ”Badar Med Elefanter”.
På eftermiddagen gav jag mig ut på en jeep-safaritur. Fördelen med jeep är att man kan tillryggalägga större sträckor än med elefant. Vi var tre italienare, två holländskor, en tysk (och en Bellman! ...nej jag menar) en guide, en chaufför och jag.
Tyvärr hade vi otur med de vilda djuren. Såg inga av de intressanta stora djuren, som noshörning, björn, tiger eller leopard - förutom krokodil.
Inne i Chitwan National Park låg ett ”rädda krokodilen”-projekt som vi besökte. De yngsta uppfödda krokodilerna var cirka ett år gamla och de cirka äldsta trettio år.
Där fanns också en inburad tiger. 
Hon var unge till en människoätande tiger som de varit tvungen att avliva. Ungen hade inga möjligheter att klara sig själv, så detta var enda alternativet till avlivning.
En av anledningarna till att det vi såg sa lite vilt i nationalparken kan ha varit att halva nationalparken stod i lågor. Vår guide, Komar, verkade inte bekymrad av det.
Han medgav att det var förbjudet att elda i nationalparken, men han sa att det hjälper nytt gräs att gro, så att fler djur har bete.
Verkade som han tyckte det var bra för hela nationalparkens ekologi att ”someone” går runt och startar bränder.
Men utarmar det inte i slutändan jorden, så att det på lång sikt blir värre? Om du som läser detta vet mer, vore jag tacksam för en kommentar. Har han rätt eller fel?
Ringde hem och gratulerade min pappa på födelsedagen. Verkade bra med dem därhemma.
På kvällen sa jag godnatt och adjö till ”mina” fyra elefanter bakom hotellet. Kändes mäktigt att se siluetterna torna upp sig i mörkret. Att höra, lukta och känna deras närvaro. En trevlig lukt av cirkusmanege omgav mig.
När jag kom tillbaka till hotellet fixade jag en flygbiljett till Pokhara imorgon eftermiddag. Mitt nästa stopp blir vandring i Himalaya. Pokhara är Nepals näst största stad och utgångspunkten för många vandringsleder.
Sedan fick jag reda på att elefanterna går ner till floden för att bada och dricka klockan elva varje dag. Och det fanns möjlighet att bada med dem! Inget att tveka på, satte på mig badbyxorna och drog dit.
Frågade en elefantförare om jag fick hänga på och det var helt ok. Det var en fantastisk känsla att sitta på elefanten och bli duschad. Lockade verkligen fram barnet inom mig. Även elefanterna njöt verkligen av badet, att bli skrubbade och få dricka.
Hädan efter skall mitt indiannamn vara ”Badar Med Elefanter”.På eftermiddagen gav jag mig ut på en jeep-safaritur. Fördelen med jeep är att man kan tillryggalägga större sträckor än med elefant. Vi var tre italienare, två holländskor, en tysk (och en Bellman! ...nej jag menar) en guide, en chaufför och jag.
Tyvärr hade vi otur med de vilda djuren. Såg inga av de intressanta stora djuren, som noshörning, björn, tiger eller leopard - förutom krokodil.
Inne i Chitwan National Park låg ett ”rädda krokodilen”-projekt som vi besökte. De yngsta uppfödda krokodilerna var cirka ett år gamla och de cirka äldsta trettio år.Där fanns också en inburad tiger. Hon var unge till en människoätande tiger som de varit tvungen att avliva. Ungen hade inga möjligheter att klara sig själv, så detta var enda alternativet till avlivning.En av anledningarna till att det vi såg sa lite vilt i nationalparken kan ha varit att halva nationalparken stod i lågor. Vår guide, Komar, verkade inte bekymrad av det.
Han medgav att det var förbjudet att elda i nationalparken, men han sa att det hjälper nytt gräs att gro, så att fler djur har bete.Verkade som han tyckte det var bra för hela nationalparkens ekologi att ”someone” går runt och startar bränder.
Men utarmar det inte i slutändan jorden, så att det på lång sikt blir värre? Om du som läser detta vet mer, vore jag tacksam för en kommentar. Har han rätt eller fel?
Ringde hem och gratulerade min pappa på födelsedagen. Verkade bra med dem därhemma.
På kvällen sa jag godnatt och adjö till ”mina” fyra elefanter bakom hotellet. Kändes mäktigt att se siluetterna torna upp sig i mörkret. Att höra, lukta och känna deras närvaro. En trevlig lukt av cirkusmanege omgav mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar